på jagarbomsnocken och resten i sörriggen. Stormen dånade i riggen och bäste rorsmannen var vid rodret, kl. 4 10 copado Capten: ase skarpt för-ut! och några minuter efter hördes från fockråen ropas: aklippor sör-ut! Ogonblickligen efter föll skeppet af ett streck, ty man kunde taga dem alldeles tätt intill; det var 38 famnar vatten alldeles bredvid dem. Passerande dem på något öfver en kabel-längd, måste man nu börja räkna dem undan för andan. — klipporna äro akterom, — astyr VNV. 9 oo aFrivakt till köjs!k var slutet på affären och på samma gång vi gingo ned gick månen upp, till tröst både för oss och de som stannade på däck, Då vi kommo upp igen kl. 12 hade styrman Klot vakten, Capten var till kojs, och ehuru vi hade, de, för Oceanens våldsamhet, barrikaderande korall-refven styrbord om oss, hade vi nu ren passage utan klippor, med landet tätt om bagbord, styrande för allolborne-öne, som vi skulle passera vid dagsljus omkring kl. 10 f. m. Sinnesstämningen var nu mera glädtig ombord och vi roade oss som tidsfördrif om natten med sånger och muntra upptåg. Den 22 Juli dansade vårt skepp fram under en SO.passod, med alla möjliga segel. Ingenting i vägen. allolborne-åos passerades kl. Å 11. Skyhöga berg i det inre, lågt land vid stränderna och otaliga rökpelare in i landet från vildarnes hyddor. Här i det inre af landet, har ännu ej någon europeisk fot kommit. Mot kl. 7 på aftonen mojnade vinden af, och blef det slutligen alldeles stillt. För första gången, sedan vår afresa från Sydney, måste vi nu ankra och detta på ej grundare vatten än 15 samnar. Vi voro nu på Lat. S. 209, Long. O. 148, emellan Cap Upsturt och Cap Bowlinggreen. Huru långt hado vi ej ännu att arbeta oss framdå slutet på Torres-Strait är upp emot Lat. 119 unge,