ing Josefina samt af unga damer, som högtidsklädda lomsterströdde wägen, då Drottningen och Prinsessan ppaingo till slottet, hwarjemte Kanonierernas musikcorps ppstämde åtskilliga musikstycken. — Wi återgifwa föl nde verser af Oletavi)a, tillegnade Prinsessan wid ars fan härifrån, hwarförutan äfwen utdelades bland alls änhetens verser författade af S.... Till H. K. H. Prinsessan Eugenie. Wid afresan från Wisby den 30 Aug. 1860. Furstinna! när flyttfågeln börjar sitt tåg Fill warmare sodliga länder — Då ilar ock Du öfwer skummande wåg Till mera natursköna slränder, Men 0Dstersjöns öga med saknadens tår Dig följer Furstinna! hwarthän Du än går. Du landar mid Loföns få fridlosta Hamn, Wid Mälarens smocke det klara; Och der skall en älskande moderlig famn Till mötes Dig kärleksfullt wara — Det hjertat fom lita i sorg och t lust Warmt klappar, Dig helsar på leende kust. Men glöm dock ej Gotland! der lemnar Du awar Stt minne båd älskadt oc wördadt, Den tid bland dess åldriga minnen Du war Du rika wälsignelser skördat — Den första Furstinna Du är från wårt land Som någonsin gåstat den Gotländska strand. Och må Du Dig påminna än någon gång De sommarens dar fom förflutit; Hur ofta mid hafwets melodiska fång J huttan Du friheten njutit, O!emins hur den friffa oc) lekande mind Skälmskt ktysste Din panna och smekte Din find. Och fe huru stolt öfwer Östersjöwåg De resa fig, Wisby ruiner; Fast fefel på setel tring dem gjort fitt tåg An minnenas glorta skiner, Omfring deras hjessa, för gammal ech ung. Främst bland dem står S:t Nicolaus fom fung. Ob mins Du den utsigt från Högklint man har, Hur mägtigt den griver och tjufar? An hafovtan fones fom spegeln få klar An åter den skummande brusar. Sist lägger dock wågen sitt suckande knot Och famnar mid Högttintens herrskarefot. O! mins Du allt detta, så kom än en gång Tillbaks till den Gotländska trakten! Der folkets wälsignelser, wågornas fång Ar allt hwad fom ersätter prakten Ai bländande fester i gvAne palats Hwarfrån Du for hän til wår afskilda plats. O, dora Furstinna! wår hollning tag mot Hur enkel den ockjå tycks blifwa; Wi anspråkslöst nedlägga inför Din fot Hwad warmast wårt hjerta kan gifwa. Du milda! Du warma! Du älskliga fjäl —! Wältemmen tillbakts! nu farwäl, o farwäl! O-a. — Andra årswextberättelsen frän Gotlands n, dat. d. 22 Aug.: Bergningen af den ymniga grödan r warit ganska beswärlig och bekymmersam. Rågen, m gifwit wacker afkastning i strå, men wid tröskning tjat fig än mera, än mindre gifwande, har till ite rins del blifwit skadad derigenom att den icke kunnat inbers 3 torr. Hwetets skördande är påbörjadt, beroende det i blijwande wäderlekl huruwida den i allmänhet wackra ödan skall kunna fördelaktigt inbergas. Wårsäden är rtjarande lofwande likasom rotfrukterna, ehuru de å åts illiga ställen lidit ar den starka nederbörden. Höbergs ngen, fom till största delen mar afslutad innan det iz illande regnwädret började, har wisat ett utmärkt godt jultat. — Allmänna Rådstngan i Tisdags war mycet taligt besökt. För utredande af wäckte frågan, hurnus ida borgerskapet af stadens öfrige innewånare må ega opbära hyra eller annan afgift för rådhusbyggnadeno begag: unde till stadens allmänna, gemensamma, bebor, waldes en mitö, hwarwid utsågos, ibland borgare: Consul L. Arz eson, Handlanden C. J. Wickman ech Capiten A. L. Zedin samt af icke borgare: Landekamereraren och NUdz tren L. J. Gardell, Landssekreteraren Johan Hambreus h Ohw.-Löjtn. och Riddaren G. Menkow. Såsom fjeliz rifwen ordförande i denna comit, skall dessutom t. i. dförande hos Stadens Aldste fungera; och skulle comi