En af de förderfligaste willjarelser, som herrskade i de mera upplysta tiderna, och ännu ej förlorat hela sitt wälde, är widskepelsen. J den mörkaste tiden satte man en utomordentlig tillit till stjerntydare, som af stjernornas ställning skulle förutsäga menniskornas öden och wigtiga tilldragelser. Man lärde sig endast långsamt inse, att dessa spådomar ej woro annat ån idel inbillningar eller bedrägeri; för 200 år sedan satte ånnu de flesta lit ders til. Man war äfwen särdeles fallen för att tro på troll: dom. Det fanns den tiden många, som gerna läto folk tro, att de förstodo djefwulska konster, ja, några trodde det äfwen Om fig sjelfwa; de hade nemligen af dessa mens niskor lärt sig ett eller annat hemligt medel att skada andra, och fattade sjeliwa ite furu dermed hängde tids sammans; de trodde derföre lätt, att det härrörde från Djefwulen. Några hade också lärt att bereda ett eget flags bedöfwande dryck, hwaraf de först föllo i ett flags yrsel och sedan i en sömn, hwarunder de hade sällsamma syner, och trodde sig hafwa warit långt borta i fjerran land, ehuru deras kroppar förblifwit der de woro. Wi känna nu ganska mål huru detta låt fig göra; men des rad särd beles nu lika mycket, som den afskys af alla förs nuftiga. Måste man ej häpna wid tanken på att folk, ej blott i den mörka katholska tiden, utan till och med hela hundrade år efter sedan Luther återupplifwat en renare Christendom, kunde öfwerlemna fig åt få dåraktiga ins billningar, och framför allt, att så många, både höga och läga, kunde söka råd och hjelp hos menniskor, som de trodde hafwa sin klokhet och makt från djefwulen. Förståndets upplysning har hår röjt wägen för Chriftendomen; ty då man tillika inser, att det onda är dårskap, fattar man det största förakt oh afsky derför. Framtis dens upplysning skall efterhand bringa allt flera mennis skor till tydlig insigt af att allt fom är ondt äfwen Är dåraktigt, och en hwar, fom har denna af religionen och förnuftet enstämmigt lärda sanning för ögonen, fan ej annat än derigenom känna sig stärkt i det goda. Upplysningen bidrager kraftigt att dämpa menniskans hämdlystnad, grymhet oc högmod. Christendomen förs dömmer på det starkaste dessa laster, och jörmanar of med all kraft till inbördes kärlek. Man måste wara andligen blind, för att ej, Då man stnderar werldåviftos rien, funna skönja den stora werkan, hon derigenom ut: öfwat på de talrika folkslag, fom blifwit införlifwade i den Christna kyrkan; men en uppmärksam låsning af werldohändelserna wisar of äfven, att upplysningen gått Christendomen till handa. Ju mera de Chriftna blifvit upplysta, ju mera hafwa de wisat sig skickliga att upps fylla kärlekens och ödmjukhetens bud. Dessa båda bud hänga närmare tillsamman, än man möjligen wid förs sta ögonkastet skulle tro; ty den fom inbillar fig sjelf något wara, och aktar andra ringa, frestas mycket att glömma kärleken; ja, att akta andra otillbörligt ringa, bewiser ju redan brist på kärlek. Jag behöfwer ej tala mycket om den missaktning hwarmed de mäktige fordom behandlade småfolket, och isyncerhet fina underhafwande; detta är en tillräcklig känd sak. Härmed hängde mycken annan dålig behandling tillsammans. Herrarnes diwers mod fordrade i allmänhet den största ödmjukhet af de ringare. Det är glädjande att fe, hwilken stor föräns dring den stigande upplysningen häri åstadkommit. Ju mera upplysta de förnämligare blifwit, desto mindre hafwa de funnit glädje uti att deras medmenniskor kasta sig i ftoftet för dem; och ju mera upplysta de underlydande btifwit, desto mera hafwa deras öfwermän funnit, att de både fordrade och förtjenade en bättre behandling. Så: lunda har det tillgått i nästan alla Chriftna länder, och Danmark har ej heller deri stått tillbaka. — — — — Förr än jag slutar, önskar jag förebygga en falsk uts tydning af hwad jag här sagt. Man skulle groft mifs förstå mig, om man tillade mig den meningen, att det ej i forna tider uttalats mycket godt, och att då ej ens lefwat många fromma och ädla menniskor. Sådant skulle wara att tala mot den fara sanningen. Lika lis tet skulle det funna falla mig in att tro, att wår tid ej behöfwer stora förbättringar. Min afsigt war endast att wisa, att werlden i det hela taget går fram mot ett båtts re, och att antyda den wäg, hwarpå menniskan närmat