öfver nacken och öronen, tjocka byxor och tröjor, och några dertill försedda med olje-kläder, som täckte öfver hela kladningen, dessutom vintervantar, då vi voro på däck, men att gå till väders med dem dugde ej, emedan då de voro våta och styfva kunde de lätt förorsaka att man föll öfverbord när man skulle hugga fast i en ända, så att vi nödsakades arbeta med bara händerna som voro, likasåväl som våra ansigten, sargade af hagel, hvilka föllo tätt och voro af stora dimensioner. Vårt skepp var alldeles nedisadt, — skrof, rundhult och stående rigg, — samt löpande godset så styft, att man knappt kunde böja det för att belägga en ända, ännu mindre, slå en knop derpå; seglen nästan så styfva som jernplåt. Åtta timmar om natten var vår vakt på däck; och under hela denna tid höllo vi en skarp utkik, — en man på hvarje bog, en annan på fockråen, constapeln i märsen, en man på hvarje låring, och en man alltid vid rodret. Första Styrman var öfverallt och kommenderade skeppet när Captenen var nere. Emedlertid, hade vätan och kölden tilltygat mitt ansigte så, att jag kunde hvarken äta eller sofva, och ehuru jag uthärdade hela natten, Var jag likväl när det dagades i ett sådant tillstånd, att allesamman bad mig gå ned och lägga mig för en eller två dagar, för att ej slutligen blifva liggande för en längre tid och få ett förstördt ansigte. Då vakten ombyttes, gick jag akterut, aftog min a4sydvesta, och visade mitt ansigte för Styrman, som tillsade mig att straxt gå ned och förblifva der tills svullnaden Jagt sig samt gaf kocken befallning att gifva mig mjuka omslag, yttrande sig vilja tala med Captenen om saken. Jag gick ned och lade mig, höljde på mig med täcken och tröjor och förblef i min koj uti nära 24 timmar, halfvaken i följd af den tråkiga smärtan. Jag hör