nade, fom personerna, genom hwilka de skulle utföras, woro oerfarna eller okunniga. Derföre förblef jordbruket en stillastående, missaktad näring. Må man derföre ej förundra sig öfwer om mången ännu finner det swårt att fullt uppskatta den lyckliga förändring, som numera egt rum, och derföre tror fig böra fortfarande återhålla medlen, fom nu skulle tillwägabringa de mest omfattande fördelar för wårt land. Bland förslagen, dem jag skulle önska att få wäcka såsom nu på sin tid, wore ej blott inrättandet af flera försöksanstalter, för att utweckla kännedom om mångs faldiga praktiska förhållanden, tillhörande lanttmannayrs ket, och underkasta dem en närmare pröfning, för att granska de frågor hwarom åsigterna äro delade, hwarmed man i Tyskland isynnerhet börjat under de fifta åren, och derigenom öppnat ett fält för praktisk forskning. om hwars omfattande inflytande man blott för fort tid sedan gjorde sig föga begrepp. Wi borde också kunna gå ett fteg längre genom att hålla offentliga föredrag äfwen på landet, rörande landthushållningens grunder, och detaljer, hwarom en fullständigare kunskap är i få ytterlig grad behöflig. Detta har med synnerlig framgång blifwit i England och nyligen i Tyskland utförde. Wiferligen är antalet af dem, fom äro fullt wurne att hålla populära framställningar i dessa ämnen, ännu fåtaligt, och just dessa personer äro på annat sätt träget sysselsatta. Men om wåra Landtbruks-Jnstitut nu skulle widare oms fattas, såsom deras betydelse både förtjenar och kräfwer, skola nog derifrån utgå män, förberedda och redobogna för denna och annan behöflig werksamhet. Likwäl fattas of ännu helt och hållet krafternas alls månnare förening till ett werksamt mål. Sveriges bil: dade och intelligenta landtbrukare måste söka och åftads komma sins emellan en mera waraktig förening, än fom ster genom tidtals återkommande Landtbrukomöten, större lokala sammankomster, eller uti länen spridda Qushålls ningssällskaper. Hwad man än under åren må med framgång hafwa werkat, så måste det dock medgifwas, att wigten af wårt jordbruk i den utweckling, hwartill det nu hunnit, dock ingalunda tilljyllest wunnit ecfännans de. Jhågkommer man endast landtmannaproduktionens närvarande årliga wärde, och antalet af dem, fom Pderz med äro syselsatta, få fan denna sanning ite mera jär was. Det är då på tiden, att landets jordbrukare fjelis wa bidraga dertill, att den också må mwinna det erfäns nande, fom deråt bör egnas. Huru ett enda swårare torf-år nu, fåfom en stor del af wår jord ännu allt för allmänt skötes, fan inwerka till alla wåra näringars skada, flår i detta ögonblick klart för wåra ögon. Må wi dock deraf icke låta modet falla, utan söka att förenade werka i den rigtning, fom det allmännas och den enfil: des wäl samfält mana oss. Edvard Nonnen.