Riksdagen. Herr Aug. Blanches anförande i i religionsfri: hetsfrågan. Hwad skall jag wäl tala i denna wigtiga fråga! Åiwen det bästa man kunde tala blefwo endast matta genljud af de stora sanningar, som uttalats under förgångna tider, uttalats af martyrerna, under det att deras lidande fylde himmel och jord, och upprepats af deras bestörta samtid, fom följt dem till deras blodiga grafwar med tårar för offren och förbannelser för deras plågoandar. Men religions och samwetofrihetens flora fråga är i dag ånyo före, regeringen har gifwit of en propofitien i ämnet, lagutskottet ett derpå grundadt lags förslag, och man måfte yttra fig derom. HOwad fyfionos mi har nu den kungliga propositionen? Den wisar med ena handen på målet, religiondfriheten, under det att den med den andra gör wägen dertill få swår och ofarbar fom möjligt; men ide behöjs mycken skarpsynthet för att upptäcka det rätta motivet för denna kungliga proposition. Regeringen har med en beundranswärd nawitet sjelf ers känt detsamma, när hon öppet förklarar, att antalet af dem, fom anflutit fig till trodssamfund, hwilkas lärosatser mer eller mindre afwika från ftats: kyrkan, blifwit större ån att landsförwisningsstraffet och förlusten af arfsrätt rimligen å dem alla Fan tillämpas. Således är det endast omöjligheten att funna landoförwisa alla, kanske snart nog hela folket, fom förorsakat upphäfwandet af den gamla firaffa lagen. Wisserligen medgifwer regeringen att något annat werldeligt straff icke bör blifwa påföljd för affall från statskyrkan; men hon föreskrifwer på samma gång flera förödmjukande åtgärder, såsom warningar och i wissa fall äfwen förlust af embete eller tjenst, åtgärder fullkomligt oförenliga med Begreppet om religionsfrihet. De öfriga SS. utgöra idel straffbestämmelser mot proselytmakeriet, åt hwilket regeringen gifwit den yttersta elasticitet. Om t. er. någon sann kristen toge fig före att uppdraga en jemförelse med den evangeliska kyrkan, sådan hon war ins nan påfwedömet tog henne om hand, och den nuwarande siadfyrkan med def gyllene högkor, Broderade messhakar ech bestjernade presterskap, wisserligen skulle en sådan pers son anses för en proselytmakare, hemfallen åt böterna, megen för häktet. Kan man wäl då anse regeringens disenterlag för annat än ett nytt skyddawärn för ftatsfyrs fan och starkare just derigenom att man, i ftållet för skyddslagar, owerkställbara till följd af tidehwarfwets ens hälliga ogillande, stiftat nva, som icke äro lika skarpt i ögonen fallande. Rättigheten eller makten att förfölja, den man under nuvarande förhållanden ide wågar utöre wa, skola genom det kungliga förslagets antagande winna nytt lif och ftyrfa. Men om jag skall wälja mellan twå onda ting, få wäljer jag heller en mera barbarisk lag, fom ide fan efterlefwas, än en mindre barbarisk fom flis pas kan; jag tål förr en större grymhet, fom uteblir, än en mindre, fom när sem helst fan wara tillstädes. — Obegripligt att man ännu tilltror fig funna med dylika yttre medel skydda statokyrkan! Om någonting warit ffyds