bekanta miner, att jag ingalunda är vålkommen, men jag skall icke länge uppehålla dig. — — Och jag ser af odinaa också mig ovälbekanta minera, att det är ingenting hugnande, som du har att förkunna mig. — — Och deruti har du fullkomligt rätt... Ett ordersbrott under vaktgöringen på Fredrikshof har blifvit begånget; och kan du gissa hvem som är den skyldige? Förr skulle jag trott mig sjelf i stånd dertill och framförallt dig; du bleknar, kanske känner du det redan? Philip Lindau har insläppt Öfverstinnan M. till sin man; Polismästaren Liljensparremannen med de hundrade ögonen, en verklig Argus, den aldrig sofvande väktaren på Justitias borg, har kommit sanningen på spåren. Undersökning har i dag bhfvit verkställd på stället; Lindau bekände genast. Han yttrade sig ungefär så här: oDels för att bespara Herr Lagman vidare besvär, dels på det, att inga misstankar skola falJa på annan person, erkänner jag, att jag låtit beveka mig af en lidande qvinnas tårar. Det är jag som insläppt Öfverstinnan M. i hennes makes fängelse. — Stora svettdroppar haglade utför Cederpalms panna och kindar. —— Vidare? — — Lindau är arresterad. — — Jag måste till honom på ögonblicket. — — Du måste först vända dig till chefen, i annat fall blir du ej insläppt. —— Farväl, måtte jag blott finna Generalen hemma? Först vill jag tala några ord med min hustru, och sedan begifver jag mig genast till chefen. —— Jag stannar här tills du talat vid din bustru och följer dig sedan till Lindau. — — Nej, jag vill ensam besöka honom. —— Hvarföre? — yttrade Adlerflygt och såg honom skarpt i ögonen. — — Skulle det ej vara möjligt, att jag hade något, att säga honom, som endast bör vara mellan honom och mig. — — Då måtte det röra dig och icke honom. Vet du ej, att jag är Lindaus bäste