Bref från en Turist i Stockholm till en stationär på Gotland. Strax efter midsommar afreste jag på ett af de stora Norrlandsångarne till Gefle Med mina minnen af fleråriga utländska resor fattar jag mina omdömen kort och bestämdt. Befälbafvare och fartyg goda, det öfriga under medelmåttan. Servering, betjening, renlighet, höflighet, allt i dåligt eller rättare intet skick. Exempel må tala. Utan att affectera engelska seder dricker jag på sjöresor gerna porter. Efter mycket frågande och sökande träffas slutligen en uppasserska som med en knyck på nacken besvarar min höfliga fråga: kan M:ll vara god och skaffa mig en butelj porter in i min hytt? ohår fås inga dryckesvaror, vill Herrn dricka, försök natt fråga i försalongen; bäst blir väl att vänta ett par timomar till kl. 8, som är mattimman. Efter oräkneliga kryssningar och knuffningar mot uppstaplade högar af fraktgods och deremellan inkilade däckspassagerare i räf-, hundoch får-skinnspälsar och andra hämska kostymer framtränger jag ändtligen till försalongen, en restauration, till utseende af sista ordningen. På min förnyade porterfråga svaras: Hhvad askall Herrn nu med porter. Tro icke att det hjelper för osjösjuka, deraf blir Herrn mycket värre. I alla fall får Herrn skaffa någon som hemtar det. Jag går icke akterustäderskans ärender; men vill Herrn dricka här kan det kanoske blic. Jag reqvirerade och intog på den utsatte timmen en plats vid allmänna bordet, utbedjande mig att börja med en butelj porter, men i stället för besked fattade uppasserskan mig i armen med förständigande att bänken, på hvilken jag tagit plats var abonnerad. Först efter tredje försöket fick jag qvarsitta. Följande morgon kl. 4 promenerade jag redan bland ett större antal lika tidiga passagerare på däck. Röken hvirflade ur köksskorstenen och jag såg genom den öppna dörren kokerskor i full verksamhet. På uppmuntran af den välvilliga och förekommande kaptenen, som sade sig redan hafva fått sitt morgonkasle, ställde jag till en synlig uppasserska en förfrågan om en kopp kaffe och erhöll till svar: vinbillar Herrn sig att vi kl. 4 bråka med kasse!la — yvisst icke, men jag inbillar mig att på ett anständigt ångfartyg böflighet bör finnas vid alla timmar på dygneta. — På ett af de bättre Svenska ångfartygen, som gå på Tyskland, gjorde jag för ett par år sedan en tur till utlandet. Besvärad som vanligt af sjön satt jag lutad i ett soffhörn i salongen. Flera uppassare stodo alltid till hands. Jag vinkade en till mig och tillkännagaf min önskan att försöka litet stekt sill och porter, ostrax4t. Om några minuter stod ett litet bord vid min sida med min reqvisition och på minsta vink uppassades jag höfligt, tyst och villigt, snygghet och ordning öfverallt. Jag nämner detta som en motsats på Norr och Söder äfven rörande ångfartyg, i hopp att vederbörande rederier, som säkerligen ej kommit att fästa uppmärksamheten på detta förhållande, måtte bli i tillfälle att äfven häri följa med sin tid. De Gotländska ångfartygen utgöra en vacker öfvergång från Norr till Söder och af dem kan redan i höflighet, ordning och snygghet mycket läras. En badresa till Wisby kunde således göra bestyrelsen för de Norrländska ångfartygen i flere afseende godt; Sten Sture undantages från dessa anmärkningar. — Om GefleDala-jernvägen är mycket godt att säga. God fart, god takt, god ordning, lugna, höfliga och välvilliga tjenstemän, så att det hela gör ett bebagligt intryck, Blott en sak stötte mig icke blott för hufvudet