Anteckningar frän Gotlands kuster. Bland antalet af manliga Gotländska kustboer, torde med allt skäl funna räknas postförarne wid YWinterpofte gången, sådan den war ordnad förrän ångbåt öfwertog densamma. Wi hafwa ofta sett detta swåra yrke skildradt med bjerta färger, men dessa skildringar hafwa siannat långt under werkligheten. Flera af detta yrkets män hafwa i många år bestridt denna båtfart, derunder de ofta sett faran stor och på nära håll, utan att dessa fredliga idrotter blifwit allmännare kända långt mindre bewarats från glömska. På de fleste af dem sjelfwe har ock längesedan jörgängelsen lagt sin tunga hand. Det är en af åtskilliga wåra wärda läsare förut känd person wi wilja framställa och egna några minnesord. Postbåtsskepparen And. Wallin är icke glömd af den som såg och kände denne modige, härdade kustbo. Wallin war född i Wisby 1784; han egnade sig åt tunnbindareyrket det han också bedref bredwid det swårare att wara postförare, som han i mognare år sig åtog. Wallin, boende å Klintehamn, åsåg alla de fmwås righeter hwarmed postbåtföringen war förenad; han hörde jemwäl att menniskolif derwid understundom spildes. Det hade, tycker man, warit långt mera fredligt och får kert för honom att i sitt handtwerks utöfwande söka bröd för de fina. Men ändå åtog han sig postföringen! Hafwet är för kustboen detsamma och mera än hwad den wälskötta åkern, med fina rika skördar, är för den idoge landtmannen. Det ligger någonting för kustboen lockande i böljans dallrande spegel då luftströmmarna lig: ga döde deröfwer. Deri finnes en trollmakt, inbjudande till let på den glatta Ban. Kustboen känner fig cemot: ståndligen dragen till denna lek. Hans bröst widgas då hafsluften deri ingjuter sina friska fläktar. Men också då hafwets bröst häfwes och swallwågorna fräsa kring hans farkost känner han sitt mod stärkt. Han söker ejfar ran, men han fruktar den ej heller. Hans sjelftillit wåä rer i bredd just med faran; och skön är hand njutning då han besegrat den. Tag bort solljuset och daggens swalkande droppar från dalens blyga lilja, och man skall fnart fe hennes gyllene kalk hopkrympas och wissna; ty fitt lis fortwaro söker hon ur båda. Tag kustboen från hafwet, och Han skall, bland skogens milda furor, med snabba steg ila mot fame ma mål; ty i hafwets barm söker ofta också han gläds