En Episod från slutet af förra Ärhundradet grundad på Sanningen. Svenskt Original. (Se G. T. N:o 27, 28). 3. Följande afton återvände Löjtnant Cederpalm till sitt logis i staden. Han stod i begrepp, att uppsöka den qvinna, som han med otålighet visste räknade minuterna till hans återkomst. Ett föremål fängslade hans blick, som för minuten kom honom, att förgäta henne, som suckade och klagade, endest genom en trappgång och tvenne lönndörrar, skild från honom. Det var ett bref, ankommet under hans frånvaro, som tog alla hans tankar i anspråk. — Det var från hans hustru. Innehållet var följande: Min ömt älskade August! Jag kan icke uthärda tanken på din förestående resa till Finland, utan att en annan tanke dermed förenar sig, nemligen den, att jag, innan de beordrade regementerna gå ombord för att segla öfver till ofvannämnde land, får företaga en resa till hufvudstaden. Detta min älskade vän får du ej neka mig. Våra ladugårds produkter hafva redan försett mig med respenningar. — Jag reser blott ditt svar anländer, som jag icke betviflar blir enligt min önskan. Hvem vet hvad nästa dag bär i silt sköte? Låtom oss för att med mod och förtröstan kunna bära och fördraga allt hvad en vis Försyn behagar pålägga oss, efter yttersta förmåga, lätta våra hkars bördor. Jag har föresatt mig, att så framt det i min magt står aldrig låta någon som med en begäran vänder sig till mig, ohulpen och ohörd gå tillbaka. Du min August, måste lofva mig, att aldrig i något afseende der du kan afhjelpa ett