fom godt i ijeljwa hjertegrunden, förenar läraktighet. med trohet och redlighet; hwad är då wår pligt, om wi el jest rätt älske och akte detta land och detta folk, wi fom egt den lyckan att få tillfälle till inhemtande af en och annan kunskap mer än folket i gemen, wi fom fammans flutit of och genom årliga sammanskott, ite af wårt ös werflöd. (ty få äro de fom det eger), utan af wårt hjers tas böjelse förenat wåra bemödanden till uträttande af något godt för det allmänna; hwad är då wår pligt mot detta land och detta folk, om ite i första rummet att söka upplysa, bilda och förädla det, att lära det rätt fäns na och såmedelst och rätt alska och ära detta land och dem, fom före of detsamma bebott och i arf lemnat of få många dyrbara minnen, få många flora och ädla hands lingar, wäl wärda att kännas, aktas oh ärad. Efter att widare hafwa utwecklat fina skäl, framflåls de tal. den anhållan till Sällsk. att anslå ett hederspris (dot ej öfwer 500 Rdr) åt den, som utgifwer den bä sta populära afhandling om wårt land och folk, dess mins nen och händelser, inledd af en fysisk geografisk Seferirz ning öfwer ön; det hela så beskaffadt, att det för folket i allmänhet kunde blifwa omtyckt och läst och möjligen äfs wen kunde begagnas i wåra folkftolor. — ÅTy du förs tjenar det, du gamla minnesrika bygd, slutade tal., och det är lika sant som sköut, hwad skalden sjöng om dig wår fosterö, och dig du gamla Wisby, du fordom stolta och mäktiga stad, då han säger: Du höljer dia i dina minnens flor, befuktadt stundom af din smärtas tårar, men du en framtid har, hwarpå du tror, ett hopp, som ej, det fordna likt, bedårar; Då ler ditt blida anlete som nu, Du drager slöjan från din kind tillbako. Säll den, som ler med tillförsigt som du! Sin styrka känner den, fom lärt förfafa. och med fortsättningen af dessa werser afslöt tal. sitt före drag, fom, förutom Sällsk:s ledamöter, åhördes af flere närwarande resande med särdeles uppmärksamhet och ins tresse. På eftermiddagen samlades Sällskapgt mid Snätaärs det och i den wackra derinwid belägna Ahobergska hagen, hwarest återstoden af dagen tillbringades under lekar och fång och skålar och tal och werser i den gladaste finnes stämning, fom särdeles lifwades genom en utmärkt wacker wäderlek. Ett angenämt och kärt besök skedde midtunder denna allmänna glädje, då H. K. H. Prinsessan Engenie öfwerraskade Sällskapet med sin närwaro ech en stund åsåg pärks och marpsfpelen. Med veteranerne inom Säll skapet Major Joh. Ehinger, (fom för H. K. H. tolkade Sällskapets djupa tacksamhet och glädje öfwer det Nådiga besöket), och Fabrikör N. Holmberg samt Ordföranden Landskamreraren oh Ridd. L. I. Gardell i spetsen tår gade Sällskapet fram till H. K. H. under fången Lärs fan flår i ffyn, och utförde der några sånger, Mvaris bland Neckens tycktes göra ett särdeles godt intryck hos H. K. H., fom lika nådigt och gladt fom wanligt betygas ade fin tilljredsställelse. Med några nådiga och hjertliga afskedsord till Sällskapet afreste H. K. H. derwid hälsad med ett lifligt och muntert niofaldigt hurrah! Flere resande Gäster bewistade den anspråkslösa festen, hwaribland, förutom Ordföranden i Gotlands: Gillet i Stod: holm, Juftities Rådet B. Cramer, som är ledamot i Sällsk. D. B. W., bemärktes Doktorerne Thyselius och Stein: orth, Major Geijerstam, Kapellmästar Lachner, hr Ap Gcorg m. fl., hwilka äfwen egnades en skäl med åtröljans de sång. — Gotlands Ekarpffytte: och Jägare: Gille firade, såsom uti wårt sista Mr omnämns des, fin Högtidsdag den 4 dennes. — Man har med Högtidodagens bestämmande till den 4 Juli, welat upplifwa minnet af en annan för hela Swenska folket fär högtigsdag, nemligen Högtsalig Konung Decar den I:stes födelsedag; och denna sammanställning af högtider har icke warit utan stor betydelse bade för Gillets glans och för dess utweckling. Gillet har haft Nåden att i många år ega den högborne Konungen till fin beffyrdas re, och förwarar såsom fin dyrbaraste klenod, ett ar Kos nung Occar till Gillet stänkt Drockeshorn, utsiradt med drifwet silfwerarbete häntydande på skjutkonsten och Nage tens yrke.