mil långa wägen till Klinte statens post, men måste fes dan 4 a 5 mil fortskaffas med landtposten. Nämnde behof för kommunikationen inom On af landts posten borde widare få intyga behofwet och rimligheten deraf, att landtpostens bilinier ställas i samband med statspostlinierna, och efter dessa på bästa sätt beräknas, och i mån af dessas tillkomst förfullständigas, på det att både statens post och landtposten måtte få mycket fom möjligt komma On till godo och för Ons befolkning underlätta beröringen med den öfriga werlden och bekantskapen med tidens ideer oc uppfinningar och civilisation. Gotland, isynnerhet de inre delarne af On, har länge nog befuns nit fig i ett isoleringotillstånd, som hejdat dess utweckling och gjort dess mångfaldiga och rika tillgångar till ofrukts bart drafegods allenaft. Med affeende på landtposten och def förbättring erinra wi här, att poftfommunifationen emellan åtskilliga socknar, fom ligga hwarandra ganska nära, men hwilka hafwa olika postlinier, ännu måste på långa omwägar gå öfwer Wisby. Går man ut ifrån den fynpunkten att fatåpoftliniers na böra isoleras, på det att sålunda få många flera bref måtte funna beläggas med statens porto och tillskynda pofts werket någon inkomst, så tro wi för wår del, att man på det sättet wäl fan motwerka frukterna af den allt all: männare skrijkunnigheten i det man lägger hinder i wär gen för det skriftliga meddelandet, men wi anse det icke heller omöjligt att man sålunda kan twinga till påfins nandet af nya utwäger för brefwens fortskaffande, och att slatens post såmedelst skall wäl befrias från all beröring med landtposten, men tillika kan gå miste om en hel hop bref, dem den hittillowarande landtposten, om den finge ostörd fortgå, icke skulle taga från statens post. Hafwa wi rätt i ofwanstående förutsättningar, få har wål den hittillswarande s. k. Cederftrömfea landtposten, såsom nödwändig för kommunikationen inom On, också rätt till fortfarande bestånd. Det måste wäl då oc ans ses billigt, att brejwen med den af fommunerna sjelfwa besö-jda landtposten fortfarande få gå portofria, eller mot erläggande af t. ex. fer styfwer till den statens pofterpes ditör, af hwilken dessa bref först behandlad. Det will då ock tyckas att den willerwalla eller brytning, fom uppfoms mit och öfwerklagats sedan postexpeditionen å Klinte: hamn inrättades, för sitt afhjelpande och förebyggande ide borde erfordra några särdeles långwäga eller inweds lade åtgärder. Wi föreställde oss till och med, att för sakens återbringande i sitt förra skick icke hade behöfts annat, än ett wederbörligt tillkännagifwande att Kongl. Gen.-PBoftzStyrelfen såsom sådan icke fan anse sig hafwa någon befattning med den Gotländska landtposten, och att inrättandet af nya statspostexpedioner å landthamnarne således icke heller fan på den Gotländska landtposten fås fom sådan inwerka. Denna landtpost kan icke heller förs ändra natur derfjöre, att den tillfälligtwis skötes af en sta ens postexpeditör, och staten kan ide wilja beröfwa Gotland den fördel, hwilken andra landsändar hafwa af en godtköpspost jemte statens post. Sedan måtte wäl landets befolkning kunna blifwa hörd och under sin nitiske och högt wärderade Landohöfdings ledning besörja det, fom till landtpostens förbättrande efter ändamålsenliga omges taltning fan åftatfommas. Wi hafwa hört personer beklaga, att Klintehamns postexpedition är till fördel endast för några få, men till förfång för allmänheten, i det wår gamla landtpost fått fitta emellan. Denna klagan måste wi dot finna mins dre befogad. Wi äro nemligen alltfort af den tanken, att den nuwarande oredan härleder fig från något mia sörstånd hos den, fom utfärdat efter föranledt den ofwans nämnde namnlösa kungörelsen. När detta missförstånd och def nuwarande följder blifwit afhjelpta och nödig räts else wunnits, förmoda wi att landtposten skall komma i itt gamla, eller möjligen i ett förbättradt skick, och då kan den korresponderande eller tidningsläsande allmänheten å ödra delen af On icke annat än winna derpå, att nämnde postexpedition tillkommit, isynnerhet om kommuner eller inskilde weta att, såsom på fastlandet är wanligt, förse ig med löswäskor. Genom dessas inlemnande och afhbems ande å behöriga sta tioner kunde innewånarne å södra HBotland till och med bereda fig fördelen af dubbel poft: ;ång, äfwen om den hittills manliga landtposten måste