na föresats, ehuru han blott egde att förfoga öfwer trvens ne små ångfartyg, med hwilka en strid mot de neapolis tanska krigeskepp, fom i alla riftningar genomkorsade ficiz lianska farwattnen, war otänkbar. Flera förenade lyckliga omständigheter gjorde det för honom möjligt att, ehurn ifrigt förföljd, landsätta fina truppar, med förlust af blott några få man. Sjelf den siste, fom lemnade fartygen, fåg han dessa ögonblicket derpå tagas, men han fåg detta utan oro, ty han hade beslutit att segra eller dö. Allt för swag att i början motslå den kungliga förtryckarens makt, war han dock redan inom få dagar nog stark att rycka fram till Palermo, hwarest de kungliga trupperna koncentrerat sig. Han segrar i en förbittrad drabbning, och twingar snart fina motståndare att kapitulera samt öfwerlemna staden, och i detta ögonblick är sannolikt hela Sicilien fritt från det jernok. hwarnnder det få länge suckat. Men härmed Har Garibaldi klott till hälften löst sitt ord, enligt hwilket ej blott Sicilien utan äfwen Neapels fastland skall komma i åtnjutande af den frihet, norra Jtalien nu åtnjuter. Skall han lyckas att lösa äfwen denna del af sitt löfte? Hela den cvilicerade werldens folk önska Honom wälfignande lyda och framgång, och låtom of hoppas att dessa högt och frimodigt uttalade wälönfts ningar skola affträcta despoterna från att lägga vöfvers winnerliga hinder i hans wäg. J medlersta och södra Jtalien gäller Garibaldi nu mer ån både kung, päfwe ec) biktjäder och burn älskad Victor Emanuel än är i norra Jtalien, är Garibaldis namn der dock ite mindre firadt. Öfwer allt i Jtalien samlas penningar för att understödja den modige mannen, och från alla Håll til: strömma kämpar för att sluta fig till honom. Men icke blott i Jtalien insamlas bidrag till understöd för hans företag, utan äfwen i England och Frankrike, ja i sjeljwa Parise,) midt under ögonen af en despotisk regering, som för ingen del gillar hans sträfwan. Så skrifwes under d. 17 Maj från Paris till en tysk tidning bland annat: Garibaldi är hår dagens hjelte. I politiska såwäl fom i ide politiska tretsar, i de förnämsta palatserna såwäl fom i de blygsammaste arbetare-wertstäderna år han ensam föremålet för samtalen. Naturligtwis önskar man icke öwerallt framgång åt hans företag; här oc der skulle man tillechmed gerna fe bonom falla i de neapolitanffa truppernos bänder. Men det stora flertalet önskåt honom den fullkomligaste, mest lysande seger. Serdeles blickar härwarande arbetotlass upp till honom såsom ett patriectismells, ojeltemodets och fliuhetotärletens ideal, och han omfattad dersöre med den wormaste kärler. Man behöfwer blott gå ut i förstäderna och der leda samtalet på Garibaldi, för att ölwertyga sig om den flora popularitet, bang namn åtnjuter. De slitas der am tidningarne och formligt trängas med hwarandra om att med fina skärjwar öka de insamligar, fom till förmån för byns expedition från olika sidor föranftaltas. Ar det kanske dessa folkens högt och enigt uttalade wälönskningar, för det lika flora fom djerfwa företaget, som twungit franska regeringen att förklara det de påfliga trupperna ej få understödja Neapel samt Österrike att detta ej tänker på någon Intervention i Jtalien? Frukta möjligen nämnde länders furstar att genom en öppet lemnad undjättning åt Neapels blodbeftänkte tyrann i den grad wäcka sina undersåters förbittring, att de sjelfwa skulle likaledes funna löpa fara att borislungas från fina throner? Säkert är att endast serdeles mäktiga stäl kunnat förmå franska och österrikiska regeringarne att på nämnde sätt lemna Neapels konung åt sitt öde, och den allmänna opinionen har på sednare tider wisat sig wara en makt, hwilken äfwen den mäktiga sste furste i läng: den ej fan motstå. Må denna opinion derföre öfwerallt i Europas samtliga länder enigt och kraftfullt uttala sig till jörmån för Jtaliens frihet och enhet och till förmån för honom den ädle patrioten och modige frihetswännen, som på egen hand och egen fara wågat ett företag, för hwilket den djerfwe Victor Emanuel och den snillrike Cavour bäfwat tillbaka, och ywilket sjeljwa det mäktiga England wäl welat, men icke wågat räcka handen. Må det lyckligt började företaget fullbordas eller misslyckas och Garibaldi segra eller falla: hans afsigt war dock ren, hans mål högt och ädelt, och segrare eller besegrad, på triumfwagnen efter schavotten, är han dot lika nycket wärd att högaktas och beundras såsom en af mwårt tides hwarfs ädlaste och mest upphöjda karakterer. P. S. Sednaste underrättelser om denne utomordentlige man meddela, att han af Siciliens befolkning ditjwit utnämnd till dittator. ) I Stockholm har, på uppmaning af Riksdagsrepresentan