Giunseppi Garibaldi. Namnet Garibaldi är för ögonblicket lika mycket på allas läppar, fom för ett decennium tillbaka namnet Koss suth och med wida mera skäl. Ty om man åtmin: stone bar stor anledning att misstänka, det Kossuth ages nom fin sjelfwiskhet och herrsklysinad i ej ringa grad-bis drog till den ungerska frihetsstridens olyckliga utgång, måste deremot sjelfwa despotiomens anhängare medgifwa, att Garibaldis alla handlingar bära wittne om på samma gång den mest brinnande fosterlandskårlek och den ädlaste fjeljuppoffring. Under det Kossuth sorgjälligt undwek hwarje personlig fara, har Garibaldi deremot djerft upp: sött och trotsat sådana, och hwad ännu mera är: han bar ej blott hela sin lefnad igenom oaflåtligen kämpat för samma ädla mål — Jdaliens frihet — utan han har äfven på fosterlandsekärlekens altare lagt de största offer, menniskan har att gifwa. Han har åt sitt fosterlands wäl offrat sin ungdoms och sin mannaålders hela werbs samhet; han har under fin långwariga och djerfwa strid mot wåldet och förtrycet utstått umbäranden och mödor, lidanden och faror af tusende flag; han har ej blott förs sakat njutningen af ett wånligt hems lugna lyda, utan Han har i sitt brinnande nit gjort maka och barn till fina enedfämpar i striden; han har fett den förra, i ungdos mens och skönhetens wår duka under för mödorna, och han har måst befara att hwarje dag se sonen träffas af samma kulor, för hwilka fadren sjelf få djerjt blottställt fig. Medlem af sardinska rikoförsamlingen och general i sardinska armåen, har han slutligen nyligen, uppoffrande nämnde båda hedrande befattningar och med fara att gå ett lifstids fängelse eller skymflig död till mötes, med en hand full frihetoälskande män skyndat konungariket Neapels under ett blodigt fört ryck suckande folk till undsättning och befrielse, och han har lika skickligt fom lyckligt werkställt dens