I anledning af några anmärkningar i Bihan: get till Gotlands Tidning Å:o 18 mot Rector Cramörs swar m. m. Det bör wisserligen med tacksamhet erkännas, att Herr Norrby på ett åtminstone för of, enfaldiga christna öfs wertygande sätt, bewisat, att ingen motsägelse finnes mels lan profetian i Math. 12: 40 och Christi hwila i graf wen från Fredags eftermiddagen och till Söndags mors gonen, den förra omfattade omkring 72, den senare blott 36 timmar eller deromkring, utan att enligt Judarnes språkbruk, med 3 dagar och 3 nätter ej menad hela das gar och nätter utan endast större eller mindre delar af desamma. Jag hwilken, såsom mång tufende andra, alls drig warseblifwit eller tänkt på denna skenbara motsägelse, få otaligt många gånger, wi än läst både förutsägelsen och berättelsen om hwilan i grafwen, bar dot nu, i anled ning af de meddelade upplysningarna om det judiska fäts tet att beräkna tiden, råkat i betänkliga twifwel rörande ett annat af de gudomliga underwerken. Om nu med tidsberäfningen förhåller fig få, fom upplysningarne meds dela, få fan möjligen förhållandet wara detsamma med de 40 dagar och 40 nätter, fom Christus fastade uti öknen, nämligen att dermed menas endast få stor del af defam: ma, fom en människa wanligen icke äter eller endast en judisk eller katolsk fasta. Denna händelse hafwe wi dock ansett såsom ett det herrligaste under af Christi gudakraft och ett bland de för christendomens sanning mäst bewis sande. Nu har dock ett twifwel blifvit inkastadt i wår själ, om den ifrågawarande fastan werkligen egt rum, får fom mi förestält oss densamma. Så blir ock förhål: landet med Jone wistande uti hwalfisken 3 dagar och 3 nätter med Pauli liggande eller warande ett dygn i bafz wets djup. De woro där måhända blott några minuter af dagen och några af natten. För den, fom är få stark. i tron, få upplyft af Guds anda, och få bibellärd, fom Herr Norrby behöfwes måhända inga under, men får oss, fom äro enfaldigare och swagare än han, äro de i sanning nödiga. Och jag wågar hemställa till hang upplysta pröfning, om det är så alldeles rätt och christligt, att, om än i all wälmening få störa wår saliga tro. Herr Norrby säger, att man omöjligen fan antaga, att alla dygn haft sina fulltaliga timmar. Men wi åter wilja gerna tro, att det ej warit den Allsmägtige omöje ligt, att få ändra naturens gång, att solen på 36 tims mar kunnat gå 3 gånger upp oh 3 gånger ned, då han redan gaf Josua magt att uppehålla solen i def Topp, samt att af Gud ingifna män alltid menat, hwad de yttz rade och alldrig funna tala så oredigt och förwillande, att de sagt 3, då de menat blott 11 eller 2. Och wid 2 denna tro skole wi förblifwa. Rättrogen.