Article Image
Dertillmed tyckes Joh. 5: 2 tala om Jerusalem såsom ännu beståndande. Åsigters wärde bestämmes af någons ting helt annat, än deras ålder eller nyhet. Den som will pröfwa för att behålla det bästa, han bör ej blindt lita på den förstkommandes ord. Den fom söker fans ningen, han får ej ifra för partiåfigter. Hr N. säger att orden i förra hälften af Joh. 19: 14 äro tydligen en parenthes7. Detta försök att wrida sjette timmen tillbaka, måste dock blifwa lika fruktlöst; ty för det första kunna de ifrågawarande orden rätt wäl förstås, utan att göras till någon paranthes, och skulle icke heller hafwa för en sådan blifwit ansedda, om icke den kyrkliga tydningen det hade fordrat; och för det ans dra måste ju äfwen en parenthes hafwa något afseende på det, i sammanhang med hwilket den ställes. Med de or2 den: Och det war Påska tillredelsedag wid sjette timmen, börjas ett nytt stycke, eller inledes en ny akt, eller förs beredes man på ett nytt uppslag i saken, sedan Pilatus, fom redan tänkte gifwa Jesus lös, hade blifwit uppskrämd af judarnes ord och åter satt sig på domstolen. Såsom tidsbestämning kunna de omöjligen ryckas ur sitt fam manhang med Pilati ord till judarne: Si eder Konung. Om Hr N. will tillåta bibelns ord att råda sig sjelfwa, utan att twingas till lydnad för det kyrkliga godtycket, få skall han finna, art ide heller Joh. 18: 24 fan ans ses komma på obehörigt flålle. Åfwen den wersen bila dar öfwergängen till ett nytt stycke, nämligen till beräts telsen om Petrus. J 13 wersen säger Johannes att Jesus fördes till Hannas, i 15 wersen säger han att Petrus följde Jesus, och innan han omtalar slutet af Petri förnekande, antyder han i 24 wersen, att Jesus hade blijwit förd till Caiphas, och att det war i dennes palats Petrus nu befann fig. Men det förtjenar gifwas akt uppå, huru bibelordet, fom likwäl skall wara gudomligt, tyranniseras af det fyrks liga godtycket. J Math. 27: 45 och Luc. 23: 44 skall tidsbestämningen afse det närmast föregående, emedan man mill göra troligt eller klart, att Jesus mid sjette tims men redan en längre flund hängt på forfet; i Joh. 19: 14 deremot skall en liknande tidsbestämning icke afse hwarken det närmast föregående eller det närmast efters följande, emedan man will förbjuda Johannes att frams ställa förhöret inför Pilatus såsom pågående mid sjette timmen, Sistnämnde wers anbefalles derföre wara en barenthes, hwilken skall tjena till belysning af berättels jen i dess belhet, och således wäl kunna hänföras till hwilken fom helst händelse under den dagen, eller egents ligen till ingen. Framförallt förräder man fig dock genom antagandet af flera alternativer. Än skall det ordet fjette hos Jos hannes wara en oriktig läsart, än skall denna timme förs stås efter det romerska språkbruket, än skall den wers i hwilken ordet förekommer, wara en parenthes, som icke har afseende på det närmasi stående, utan på någonting annat, man wet ej rätt hwad; än feola tredje och fjets te timmarne wara likbetydande och beteckna en och fame ma tid, ehuru man ser, att evangelisterne gjort så bestämd stilnad emellan sjette och nionde timmarne, att de om mörkret kunnat säga, att det räckte från sjette till nions de timmen. Wore man nu säker på något bland dessa antaganden, så skulle ju de öfriga förfalla; ty de upps häfwa eller motsäga hwarandra. Den kyrkliga exegetik, som werelwis hyllar dem alla, bryter sålunda ock stafwen öfwer dem alla. Med afseende på de här behandlade motsägelserna ans märker jag för öfrigt, att de argumenter, med hwilka Hr N. welat bemöta mig, wisst ite äro nya. Deras ofta och mångahanda upprepande bewisar bäst, både att de ofta behöft anlitas och att de ingen gång warit tillfylleftgör rande för andra än dem, fom welat att de skulle göra tillfyllest. För min del har jag ansett dem få matta, att jag i min bof ide ansett nödigt att med dem fullftåndigt inlåta mig, utan har jag der allenast korrt och godt afs färdat dem. För att ite tala om Olshausen och Benz gel eller andra äldre och nyare författare, få finner man i en få allmänt tillgänglig bjelpreda, fom Bicjners Cons cordans, under ordet Tima ett försök att häfwa motfäs gelsen emellan Marc. 15: 25 och Joh. 19: 14. Och tager man i handen en med förord af Prof. Melin förs sedd Handbok i den bibliska fornkunskapen, få finner man att äfwen denna lilla lärobok icke welat underlåta att förklara nämnda motsägelse fåfom blott skenbar, och trott sig böra antyda, att det med lika ffäl fan heta wid den tredje, fom mid den sjette timmen. Det är på det sättet man i god tid wänjer wår ungdom att utan sjelftänkande bygga på andras ord; det är på det sättet man bemödar sig om och lyckas hos de fleste förebygga och omintetgöra allt sjelftänkande, åtminstone hwad relis gionen angår. Barnet skall i hemmet börja med utans läsning af katekesen, och sedan fortsättes i skolan med utanlexor i dogmatiken och i någon af de symboliska böcs kerna. Så har man lyckats göra kunskapen om Gud till en utanlera, och tron på Sud till ett blott famtycke. Ånnu flå också de lagar qwar i gällande kraft, hwilka göra gods sens efter ynglingens framtid såsom medborgare eller fjamz hällsmedlem beroende deraf, att hans ögon icke blifwa öppnade för de af andra insedda bristerna. ÄAÅfwen Hr N. är naturliatwis er wån af denna auks

24 maj 1860, sida 5

Thumbnail