ger någon om en sjöresa, tom i sjelfwa wwerfet fullbors dades på twå nätter och en mellanliggande dag, att den räckte tre dagar och tre nätter, få talar han wäl, lins drigast sagdt, något oegentligt, äfwen om han fan åbes ropa ett tillffott af några timmar före den förfta natten. Berättas det, utan att widare upplysning lemnas, att N. N. dog under förlidet dygn, få omfattar wäl N. N:s dö ende hela dygnet få till wida, fom man i fin föreställning fan förlägga hans dödsstund till hwilken del af det dyg: net fom helst; men nog uppfattar man underrättelsen tem ligen besynnerligt, om man anser den innebära, att N. N. dog hela det dygnet. Om Hr Norrby anmodas warna eller förmana en arbetskarl, fom påstår fig hafwa gräft dike hela dagen, derföre att han under en timme af den dagen sysselsatt fig med detta arbete, få tänker Hr MN. få kerligen ide gifwa karlen rätt, äfven om Hr N. unnar honom hela dagspenningen. Jemför Hr N. liknelsen om arbetarena i wingården, få måste han också finna, att man äfven på Jesu tid ans fåg dagens särskilda delar eller timmar för något helt an: nat än dagen sjelf. De fom hela dagen arbetat hade, skulle säkerligen ide eljest i liknelsen hafwa knorrat ders öfwer att de, som under en mindre del af dagen arbetat hade, gjordes lika med dem, som hade burit hela dagens tunga och hetta. Liknelsen hade icke heller eljest talat om elfte stunden. Hr N:s argumentering på detta ställe är m. e. o. alltför sökt, för att ide def egentliga Halt och wärs de skall inses af hvarje sjelftänkande. Det erfordras i sanning wälwillige läsa re, för att funna anse saken mas ra of Hr MN. Änöjaktigt utredd. Hr N. åberopar emellertid flera bibelspråk, dem jag wäl således och är skyldig att hwart efter annat betrakta. Då möter först 2 Cor. 11: 25. Den del af detta språk, hwilken Hr MN. afser, låter få: natt och dag (nyktämeron) hafwer jag warit i hafsens djup. Finnes således i det nya testamentets grekiska ett ord, som betecknar dygn, eller dag och natt tillsammantagna, så blifwa ju de tre dagar och tre nätter, om hwilka Jesus talar, än mer bes tonade såsom werkligen betecknande tre dygn, och fåfom ett uttryck, det der wille blifwa oberoende af hwarje annan tidsindelning, än den Gud sjelf i dag och natt gifwit? J dessa ord blir ju dessutom fråga ide blott derom, hus ruwida det werkligen war ett Helt dygn Paulus tilldrags te i hafsens djup, utan äfwen derom, huruwida Paulus werkligen tillbragte det dygnet i haffens djup. Om man nu ide fan antaga detta sednare, äfven om dygnet bes tydligen afkortas, få blir ju uttrycket oegentligt. Skall man då anfe uppgifterna äfwen om Jesu död, och om hans wistande i grafwen, och om hans uppståndelse, fåfom oegentliga uttryck, eller såsom antydande liknelser blott? I 1 Mos. 7: 4 säger Gud tid Noah: Efter sju daz gar skall jag låta regna på jordena fyratio dagar och fyras tio nätter. Det lärer wål blifwa swårt att på annat sätt, än medelst dessa ord sjelfwa afgöra, huruwida denna tidsbestämning blef precis eller icke; men så wida orden äro Guds, så kan ju Hr N. hwarken lägga något till eller taga något ifrån, utan att kompromettera både Gud och hans ord. Gud kan dock ej missräkna fig med af seende på det som hända skall; Gud är ock mäktig nog för att gifwa sina ord fullbordan. I 1 Sam, 30: 12 talad om en man, fom hade vi tre dagar och tre nätter intet Bröd ätit, och intet watten druckit. Äfwen detta språk skall i Hr N:s tanke bewisa, att skriften fan tala om dagar och nätter, utan att dygs nen derföre nödwåndigtwis behöft hafwa fina fulltaliga timmar. Men hwarifrån har Hr N. fått weta, att de här omtalade tre dagarne och tre nätterna ide woro ful: taliga? Finnes något ställe i bibeln, fom motsäger den här förekommande uppgiften, få skole wi i bibeln allenast finna en motsägelse mera. När wi tale om Jesu wiftans de i grafwen, få brister dessutom förutsägelsen i Math. 12: 40 icke på blott timmar eller minuter, utan af tre dagar saknas twå, och af tre nätter saknas en. Jobs 2: 13 handlar om Jobs wänner, hwilka fåto med honom på jordene i sju dagar och sju nätter. Hwad will Ör N. med detta? Huruwida Jobs wänner mwerklis gen få länge och utan något minsta afbrott fåto med honom på jordene, det wet hwarken Hr N. eller jag. Det är doc föga antagligt. Det gör också föga till fas ken antingen alla dygn haft fina fulltaliga timmar eller ej. Ar åter Hr N:s mening, att jag först skall infe, att Jobs wänner ide kunnat i sju dagar och fju nätter utan minsta afbrott fitta med honom på jorden, och fe dan deraf finna, att icke heller Jesus kunnat såsom död ligga tre dagar och tre nätter i grafwen; — få önskar jag att Hr N. hade framkommit med bättre argumenter. Math. 4: 2 förtäljer att när Jesus hade fastat i fyratio dagar och fyratio nätter, få hungrade honom. Af det ojwan sagde blir klart, att jag icke heller här kan anse Hr N. hafwa någonting bewisat med affeende på FJesu wistande i grafwen. Deremot förtjenar gifwas akt uprå, att äfven Moses (2 Mos. 34: 28) och Elia (1 Kon. 19: 8) sägas hafwa faftat just lika tänge. Man tyder sådana likheter emellan det gamla och nya teftas mentet wanligen få, att det gamlas händelser och perfor ner skola förebilda det nyas; men de äro icke heller få, som antaga, att det nya welat ega dessa likheter med det gamla. —p. 2 A tes OVAN ke Ba AR