Mig är det likgiltigt. Att säga att de gifna tidsbestämmelserna Bunna ens daft i andra. hand komma i betraktande och Bunna tiller: kännas endast relativ mwigt, det är att beskylla den i Jef person uppenbarade Guden för att hafwa användt tids: bestämningar utan ändamål, eller för att i fina yttrans den funna wara mindre exakt. Det förefaller oc någo eget att strida derom, huruwida Gud i fina tidsbeftäm: melser rättat fig efter det judiska eller det romerska brus ket. Just derföre att dygnet war hos olika folk olika in: deladt, will det werkligen hafwa skäl för sig att Jesus fom ju war Gud, talade om dagar och nätter, en tids. indelning, fom Gud sjelf i skapelsen ordnat. Här hjel: per dock hwarken det hebreiska språkbruket eller något annat. Under åberopande af det Hebreiska språkbruket påstår emellertid Hr N. att: Så kunde ock endast några tim: mar af en dag rätt och stlätt kallas för en dag, tre das gar med fina mellanliggande två nätter för tre dagar och tre nätter, ja en fortare tid af dygnet sättas för dygne i def helhet. Så wida detta skall tjena att förlika d bår ifrågawarande stridiga berättelserna, få har icke tyd ningen härflutit ur det hebreiska språkbruket, utan det he breiska språkbruket har anbefalts att gifwa styrka åt da af behofwet påkallade tydningen. Men att för öfrigt ock på sitt fått Hr N:s yttrande låter förswara sig, det be wisar watt språkbruk än i dag. Jag will försöka att me. delst några exempel göra detta klart. (Forts. och slut i Bihang till dagens N:r.