(Jnsändt) Uti en i N:o 18 af Gotlands Tidning för den 3 Maj 1860 införd artikel, har en ins. N—n, som icke kan wara någon annan än Herr N—n på Rol, ansett sig tillständigt att såsom det wil synas klandra och beflaga fia öfwer Directionens wid Låne-Contoret i Wisby förfarande i wissa bemälde Herre angående ärenden. — Då insändaren förgäfwes wäntat att Directionen härå skulle lemna swar, men så ej skett och Directionen icke heller lärer funna emot föreskrifterna i Bance-Reglementet och glömsk af sin egen wärdighet inlåta sig med enskilda personer i skriftwexling för att förswara sina åtgärder, har insändaren försökt förskaffa sig reda på Directionens klandrade beslut samt hwad som kan tjena till upplvsning derom; och will ins. enligt Redactionens yttrade önskan meddela hwad han i sådant afseende kunnat inhemto. Det är tydligt, att då en person i likhet med Herr N—nm uppträder inför allmänheten med klagan öfwer erhållet ajslag å hans låneansökan, måste äfwen klaganden finna sig wid att hans personliga förhållanden framläggas för den af honom (hutu aklokt lemnas derhän) oberopade domaren — Allmänheten. Herr N-n war en här å orten alldeles ofänd person, då han år 1857 för 95,000 Ror Rmt inköpte R—ls egendom, under en för landtbrukarena wida gynsammare conjunctur än den närwarande. Herr N—n sones dock hafwa funnit att denna köpesumma warit altför stor, enär han deri yrkat nedsättning, efter hwad insändaren will minnas med icke mindre är 15,000 Rdr Rmt; och har äfwen köpesumman bliswit af säljarena nedfatt. År 1859, då Herr N—n först fått uppbud å R—ls egendom, befanns den intecknad för ett belopp af ej mindre än 50,000 Ror, säger Nittiotusende Rdr Rmt. — Widare år det bekant att Herr N—n här å orten icke eger annan synlig förmögenhet än berörde till sitt ungefärliga wärde, eder måhända detutöfwer intecknade egendom samt tillhörande inventarier och lösegendom. Hwad angår nedsättningen å de af Herr N—n år 1859 föfta creditiver, få är härvid att anmärka, att han inkommit få sent med ansökning derom att creditivfonden war redan anlitad utöfwer sitt belopp. För öfrigt erinra att då ansörningar om creditiv uppgå till större belopp än ereditiv-fonden medgifwer, måste antingen de sökta beloppen nedsättas eller och några få erhälla hwad de begärt, samt de öfriga blifwa utan. — Den förra grundfatfen såsom den biligafte synes Directlonen wid Låne-Contoret i allmänhet hafwa följt ej mindre afseende på Herr N—n än äfven andra creditivsötande, ehuru ej mågon annan än Äbemålde Herre funnit skäl att i anledning deraf framträda fåfom aklagande eller klandrande inför allmänheten. Hwad beträffar den af Herr N—n i April 1860 inlemnade wexel, fom återsicks med afslag, få berätta8 den warit försedd med namn, deraf det ena tillhörde Herr N—ns tjenare. Hwad nu blifwit anfördt utgör likaledes ostridiga facta, deraf en tillämpning fan göras på befogenheten af Herr N—ns klagan inför allmänheten, äfwen öfwer sådana Låne-Contorets i Wisbv Directions beslut, hwilka fattats utaf numera aflidna både inom och utom Låne-Contoret högt aktade personer. — Det svnes förråda en mera än wanlig klanderlust, att för sådant ändamål framlägga aflidne personers åtgärder inför allmänheten.