nu år: den anfallna, den lidande, den beljugna och förs rådda, om ide wår Gv. Lutherska kyrka och hennes pres sterskap? Hon anfalles af läsare oh swärjare, af öfmera tron och otron, af bibelns wänner och bibelns föraktare. De sednare stå bakom de förra och skjuta på. Att hon af dessa hatas är icke ett dåligt wittnesbörd om wår kyrka — dot pröfningen är for. Bön och tålamod göres oss behof. När jag fer dig nära att öfwergå till kyrkans an: klagare, kommer jag ihåg Cefard ord till Brutus, när denne, förledd af falsk kärlek till friheten, drog dolken mot fin wälgörare: äfwen du Brutus! Jag tager ide punschen och korten i förswar; men om deras idkare är för Guds rike wådligare, lemnar jag derhän. Jesus fade: Skökor och Publikaner skola ingå i Guds rike förr än desse (Fariscerne). Att fynda i djefwulens namn är farligt; farligare är dock att fynda i Herrans namn. Andligt högmod är det wärsta. Hwar i min skrift stampar jag åt och feränuner fåren 2 med de rätta Jesu får förstår jag sådane, fom äro först kyska, sedan fridsamme, saktmodige, låta säga sig, fulle med barmhertighet och goda frukter, opartiske, oskrymtelige Jac. 3: 17. Har jag talat ett hårdt ord mot få fins nade, har det skett emot min wilja. Men getterna, hos hwilka är ostadighet, nit och träta, fom ide låta säga fig, dem wille jag skrämma till skogs, om jag än skulle flaps pal och stampa både med händer och fötter. Din Broder —n, — —— LL — ———