(Jnsändt) Anmärkningar till Hr Prosten C. Berg: walls yttrande wid Remissen af Prosten Jan: zons motion om Lekmannawerksamheten. Se Bihaug till Gotl. Tidn. N:r 13. (Forts. och slut fr. dagens N:o af G. T.) Det utwisar en synnerlig blindhet och ofunnighets eller ett uppsåtligt bortseende ifrån sanningen att icke ins fe, att Despotiom och Hierarchisk anda hos Presterskapet kan förenas med slapphet i upprätthållandet af kyrkans tukt; Eller kanske Hr Pr. med tukt förstår dundrande från Predikstolar och på husförhör emot Läsarena, eller det flerestädes gjorda försöket att förhindra dessa att fom2 ma till nattwardobordet. Det skulle wara intressant att af Ör Pr. få höra, hwarutinnan t. er. han sjelf sökt ins föra en sådan flrängare tuft. — Men hwad skall man säga om en Prest, fom, i stället för att i egen person gifwa exemplet af en laglydig, all mensklig ordning ins dergifwen, undersåte, offentligen uphäfwer fig till domare och bestraffare af konungens, i egenskap af summus episcopus, afgifne Förordningar, tillwitande konungen att med sina Lagbud uplossa samhållsbanden? Den frihet, som Hr Pr. till förmån för ett andligen dödt och försoffadt Pres sterskap, will hafwa inskränkt hos menigheten, åtnjuter Her Pr. ju endels sjelf, i det att en, öfwer ett dylikt upps blåst Elander, uphöjd konung ide låter anställa åtal emot Prelaten för slika låga tillmälen. Ju längre man kommer fram i Åttrandet, def hös gre finnes Hr Pr:s ffarpfinnighet stiga i fin wilda flygt, till dess slutligen dess konstgjorda wingar smälta och han plumpsar ned och drunknar i — Preft: Eden. — En lis ten rätt rolig och Hr Pr:s fyndighet karakteriserande Des finition uppå Mwad en socken med dess prest är framftåls les för of dumma Lekmän. Det är en andlig familj, der presten är husfadren. En skön andlighet! En skön familj, om hwilken Hr Pr. wäl icke wille medgifwa att käplet ide faller långt ifrån trädet och att jådan Fas der, sådane barn; men säkert är att detta yttrande ens samt updagar, hwars andas barn Hr Pr. är. — Detta bandet, fom nu är uplöst, war wäl ite få fast å Hr Pr:s sida, då han i egenskap af Familjefader kunde få löpa bort ifrån Familjen, eller underlåta att fe till den wid ofwannämnde twenne tillfällen, då de twenne ulfs warne, Lekmannen och Presten, uppträdde inom Hr Pr:s Pastorat. Sådane som premisserna woro, så blifwa ock Hr Pr:s conseqwenser, hwilka sednare här förbigås. 8:o Jag är dörren för Fårahuset, säger Christus, och genom mig skola Fåren ut och ingå och finna bet; men den dörren tyckes Hr Pr. ide beswära fig med, utan blott med trädluckan för kjetten, och denna må gerna få öppen, på det att fåren må funna undfly Ulfwens familjs faderliga smekningar. Den husbonde, fom satte fin tjenare att wakta fin hjord, men bunde honom till händer och fötter, kunde wisserligen icke beundrad för fin mwishet7; det är ganska klokt tänkt och taladt; men wisserligen wore han mer än lofligt dum, om han bunde hjordens lemmar på detta sättet, och dock satte en tjenare att wakta denna sålunda snart döda fänad. Lika litet wore det något wishetsprof att afhålla tjenaren från att wärja huset från mordbrand — denna Hr Pr:s luminösa tanke måste applanderas, men utan da capo — men husbonden skulle alltför mycs fet röja sitt sjelihämnande hedniska sinnelag, om han i ett Lagbundet samhälle wille tilltro sig ega rättighet att anwända och tillämpa någon slags lynchlag. Det är es medlertid glädjande att fe, att Hr Pr. kommit något ia från en del underliga åsigter om den personliga frihfet8s principen, fom Hr P. förr förfäktat. 9:o Hr Prosten kan således icke enligt BreftzEdens befwurna pligt falsk Zårdom och all förargelse af: ftyra med mindre der blifwer uppå alla ide prester lagd munfafle och dubbla black; det war wisserligen en upriftig, men tillika sorglig bekännelse; men ett råd må gifwas, och den råd Iyder, är wis: fått munnen stoft. och fig sjeli i asko! Läs en gång för egen räkning på allware sondabekännelsen och gör redlig bättring! Stig ned från egensinnets och sjelikärlekens farliga höjder och blif liten! Stig ned och ställ fig uti fattigsyndareraden och blif sjelf ett Lam under den Store Fåraherden och Sjär labiskopen, få skall Hr Pr. få fe underliga, glädjande, ting och slippa den pinfamma, belwetiska, oron och få sjunga med glädje om seger, och känna det ljufwa, mD2a dorna fullt upwågande, uti ett rätt herdaembete, fom ide är, ej heller fan och får wara något herrskarewälde. —1 —n.