gift bekräftas (fe och Marc. 15: 33.). Huru Fan då Sohanz nes säga att Jesus mid sjette timman stod till rätta ins för Pilatus? Allraförst är att märka (oh ar en bidels granskare sådan fom Hr C. mill wara, borde wäl detta wara kändt) är läsarten mwid sjette timman (hos hektä) omtwistad. Enligt Olshausen 4) och Bengel 5) läsa fle ra gamla handskrifter 7mwid tredje tiuinman (hos tritä) och för denna läsart hafwa, utom nämnde eregeter, flera andra eritici förklarat fig. Wisserligen torde denna om: ständighet ej uppwäcka särdeles stora betänkligheter hos en man, som knappast synes kunna antaga ett redligt sinne oh uppriktig kärlek till sanningen hos prester och theolos ger, hwilka, wisserligen af flera än Hr C., få ofta mifz tänkas och beskyllas för egennyttiga ajsigter, men få mycs fet torde dock af det sagda mwara flart, att Joh. 19: 14. ej rätt wäl lämpar fig till en stödjepunkt för ett anfall mot Christendomen. Det wore neml. en ganska fatal omständighet, om denna feriande motfägelje skulle helt enkelt bero af en oriktig lädart. Men om oc den i wår Swenska öfwersättning Åter: gifna läsarten är den rätta, och wi äro för wår del bes nägne att antaga att få är, få följer dock ingalunda der af, att der är en motsägelse emellan Johannes och de öfz rige Erangelisterne. Ty om det och ej skulle funna Fart bewisas, att Johannes lika litet här (Cap. 19: 14.), som i Capp. 1: 39. 52. och 4: 6. begagnar den Judiska indelningen af dygnet, utan den Romerska, som började likasom hos oss, kl. 12 midnatt, så har dock detta antas gande ett ganska talande skäl för fig i den omftåndighes ten, att Johannes skref fitt evangelium närmast för Mindre Asiatiske christne och efter Jerusalems förstöring. Wipers ligen har mot detta antagande blifwit inwändt 6), och det jynes oss wara det enda, som med något skäl deremot kan inwändas, att enligt Joh. 18: 28. det redan war morgon när Jesus fördes till Pilatus och att förhand: lingarne inför Herodes och Pilatus måste hafwa fordrat en tämlig tid, men denna inwändning förfaller för en noggrannare betrak:else af texten. Först och främst tvinz gar of ingenting att antaga, Det med yttrandet omfring den sjette timman förstås slaget 6 på morgonen. J lit: het med det grekiska ord (proi) fom i Joh. 18: 28. ör wersättes med morgon, men fom egentligen betyder den jjerde nattwäkten 7) (från kl. 3 till 6 Marci 13: 35.), och i likhet med den tredje timman i Marci 15: 25., som wäl knappast fan betyda mer än början af den dagas afdelning fom begynnte El. 9 f. m., få torde man och med omFEring den sjette timman i Joh. 19: 14. mas ra fullt berättigad att förstå början af den första dags afdelningen i allmänhet. Widare fe wi alls ingen nöds wändighet i att antaga, det Johannes mening är, att det war omkring sjette timman fom Jesu dom efter förs hörets slut afkunnades, ehuru orden få näst före de were fer, hwari berättelsen om denna afgifwas, ty orden och det wara Påskatillredelsedag, omkring den 6:te timmanäro tydligen en parenthes. Men en parenthes, hållen i få allmänna ordalag, fan ganska wäl i i en fortare hiftos risk framställning, inflickas såsom belysning af berättelsen i def helhet, utan att den behöfwer hänjöras till något bestämdt moment deraf; och att särskildt Evang. Johan: ned har för fed, att på sådant sätt inflicka parentheser, fom synes afbryta berättelsens tråd och likasom komma på obehörigt ställe, det är tydligt isynnerhet af Joh. 18: 24. Wi finna således att Johannes med de orden och det war — 6:te tiunman (d. ä den första dagsafdelnins gen eller åtminstone början deraf) welat angifwa, att det, som är föremål för hans berättelse, nemligen Jesu ranz sakning och dom, försiggått omkring kl. 6 s. m. eller från denna timme. — På grund af nu anförda skäl, anse wi den skriande motsägelsen endast finnas till i Or Cres mers hufwud, men ite i Bibeln. Af alla fyra Cvanges listernas samstämmiga berättelse är för of klart att wår Frälsare från omkring kl. 6 till I f. m. stått till rätta inför Herodes och Pilatus, derefter omedelbart blifwit utförd till Golgatha och korsfäst, samt kl. 12 redan minst en eller kanske ett par timmar hängt på korset. Det fan måhända synas en och annan förunderligt, att en undersökning, sådan fom den ofwanstående, blifwit försökt i ett tidningeblad, fom ej har någon kyrklig fas rakter, men då anfallet blifwit gjordt i samma tidning, få synes och förswaret der hafwa fin rätta plats. Wi hafwa efter förmåga, sökt gifwa skäl för det hopp, som i oss är, men wi wänta för ingen del att wåra ord skola göra något intryck på den man, mot hwars beflaganswår: da skrittställeri och åsigter de äro riktade. Också har mår framställning mindre gällt honom, än dem, fom möjligen äro alltför benägna att döma utan tillräcklig pröfning. Om det har lyckats of, att hos en och annan af dem något minska benägenheten att taga allt för godt, fom ger fig anseende af skarpsinne och wisdom, få är wår afsigt wunnen. Tiu förckommande af missförständ få mi nämna, att wi ej läst den recension i G. n. L. T., fom framkallade Hr Cramers swar i G. T. N:o 14. Ej beller hafwa wi läst Hr C:s bok, och det af den orsaken, att wi ej hafwa någon tid att förslösa. Hr C:s ståndpunkt i förhållande till Christendomen är emellertid tydig nog af hans före: nämnde war, äfwensom af åtskilligt annat han förut