Im Gotlands Landthamnar. Läns-Stytelsen Har till Kongl. Maj:t nyligen afgifwit ett underdånigt Memorial om landthamnarnas på Gotland behof af ett Ångmudderwert samt begäran om anslag af allmänna medel till anskaffande af ett sådant. Då likwäl nämnde memerial i öfrigt torde wara af intresse för allmänheten, få intage wi härnedan detsamma, t fin helhet så lydande: -Gotlands hamnar, undantagande under Klinte underhållsdistrikt lydande Westergarns landthamn), äro alla försedde med broristor eller lastbrvggor, hwilka Allmogen å Ön, emot rättighet att för egen beqwämlighet från landthamnarna aflasta tunga waror, utan att behöfwa föra dem till Raden, af ålder haft förbindelse att bygga och underhålla. Wisserligen uppburos redan från äldre tider tillbaka, af de fartva som besökte Wisby hamn s. k. strandpenningar, ed) genom Kongl. Resolutionen d. 9 Nowember 1648 blefwo dessa afgifter, då under namn af hamnpenningar, och genom Refolution den I Aug. 1684, i anseende till den minskning hwilken hamnpenningarna på sednare tiden undergått, äfwen bropenningar bewiljade att uppbäras wid alla lofgifna hamnar på hela Ön, men hwilka afgifter deck tillfölo Wisby stad. Sedan Kongl. Maj:t på wäckt fråga om befrielse från byggnadsunderhålls-skoldigheten, från allmogens sida, sedermera genom Nådigt Bref af den 9 Maj 1827 cch slutligen af den 16 Mars 1833, behagat stadga att Gotländska Allmogen wäl icke kunde srikallas från den honom, efter eget åtagande, af ålder åliggande skyldigbet, att wid Öns landthamnar underhålla lastbroggor, men att landet borde i underhålls-disttikter serskilda för hwarje hamn indelas, samt att de wid hamnarna inflytande hamn-och bre-penningar, skulle till underhål af landihamnarna och lastbryggorna anwändas, för sådant ändamål uppbäras och inför K:s Befallningshafwande redowisas; och widare, såsom i sörstnämnde Kongl. Bref olifwit anbefalldt, laftbryggor wid Gotländska landthamnarna, nemligen: Kappelohamn, Fårösund, Kolley, Slite, Katihammarswik, Ljugarn, Rohne, Burgswik och Klinte, blifwit uppförda, alla med anwändande af wida betvdligare kostnad än hwartill den i öfwerensstämmelse med af Öfwerste-Löjtnanten och riddaren C. P. Hällström, på Konglig befallning 1835 werkslällda teräkning, förmodats kunna uppgå, så har erfarenheten wisat att hamnarna, eller åtminstone de fleste, årligen uppgrundas, derigenom att sanden eller äfjan som af blåst uppröres, lägger sig och qwarstannar i lå om bryggorna, i följe bwataf hamnarna sålunda icke funna bibeftållas i tegagneligt skick, och under nu förändrade nyare tidens förhållanden Ännu mindre emotswara ändamålet. Låns-Styrelsen bar, till beredande af lättnad åt Sjöfarten och Handeln, dersöre länge wårit betänkt att försätta alla öns hamnat i ett ändamålsenligate och förbättradt skick än bwad nu är förhållandet; och fåwida detta ändamål skall på ett tillfredställande sätt funna winnas, ansett i första rummet hamnarnas uppmuddring wara oundgängligen nödwändig Muddring fsörmenar Låns-Styrelsen lämpligast funna werkslälas medelsi ett ångmudderwerk, fom för hamnarna gemensamt anskaffadt, kunde anwändas än i den ena än i den andra hamnen, efter behof. Men till inföp åter af ett dylikt werk saknas medel. Wid sammanträde med den underhållsskoldige Allmogen år 1839 har K:s Befallningshafwande med honom träffat den öfwerenskommelse att af de wid hamnarna inflytande utgifter femtio procent af hwarje hamns brobygg