lossnande dertill, försökt att införa en strängare tukt, öf werraskas man af en Kongl. Författning, som, genom Sockenbandets upplösning, öfwerkorsar och tillin tetgör alla bemödanden i den wägen. — Hwad är en Socken med dess Prest? Det är en andelig familj, der presten är buss fadren. Detta familjband är nu urplöst. Det synes mig icke osannolikt, att, inom en ej aflägsen tidrymd, man äfwen skall begära upplösning af de naturliga far miljbanden, och, om få sker, behöfwer man sannerligen icke beswära fig med något lagbud för samhållsbandens upplösning. Man ickes i wåra dagar tro, att hjorden trifwes bäst deraf, att den får wandra huru och hwartut benz ne behagar, samt att det framför allt är nödwändigt, att dörren till jårahuset hälles widöppen. på det att ulfwen må obchindrad der både ut: oh ingå Dock wågar jag hemställa, om den husbonde kunde beundrad för fin mö: bet, fom satte en tjenare att wakta fin hjord, men bunde honom till händer och fötter, — eller den husegare, fom, hotad af mordbrännare, satte en ar fina tjenare att was ta huset, men gåfwe honom denna föreskrift: du får icke hindra mordbrännaren, når han kommer, ty det wore att förnärma hans personliga frihet och derjemte stridande emot lagarna för humanitet och civilisation, utan först då, når du finner att elden fattat i husets wäggar och tak, åligger dig — icke att näpsa honom för sitt dåd, — utan, — att slacka elden. Månne ej följden i förra fallet skulle blifva — hjordens förskingring, och i det sednare — husets förwandling till aska? Will man omöjliggöra för of wår i Preft:Eden beswurna pligt: att falsk lår: dom och all förargelse afstyra, så bör man wäl ock i conseqwens dermed frikalla of ifrån wår Ed. Jag an: håller wördsamt, att detta mitt yttrande må få åtfölja motionen till wederbörligt utskott.