e) Junnit anledning alt CILIDT HUAMVI TITS THELIN Re tillv lämpa 106 8 Regeringsformen (om åtal inför rikorätt), har dock ansett fig böra hos Rikets Ständer anmäla föls jande förhållanden: 1:o att statorädets samtlige medlemmar, med undans tag af Statsrådet Almqwist, tillstyrkt bifall till en frams ställning af Swea Hofrätt, att två ar dess ledamöter måtte oafkortadt få åtjuta fina löner under den tid de under förliden rikodag fom ledamöter af Ridderskapet och Adeln utöfwat sitt rikodagsmannaskap; och har utskottet uti den omständigheten att tre af statsrådets ofwannämnde (cdas möter wid ett annat tillfälle afgifwit tillstyrkande, motsatt den mening, hwilken de uti detta mål biträdt, — funnit en .Bfad anledning att å detta ärendes behandling fästa Rikets Ständers uppmärksamhet; 2:o att statsrådets samtliga ledamöter tillstyrkt förs ordnande till befattningar inom Utrifes:departementet för hrr Peder Pryg Bloch samt Olof Stenersen, ehuru ide warande infödde swenske män. IItskottet har nemligen ansett ofwanberörde rådgifwaresåtgärd ide stå i öfwerends stämmelse med andan af föreskriften i 28 Regeringsz formen. 3:o att wid flera särskildta tillfällen befordringar till högre militärsembeten skett utan att mederbårande departe: mentschef föredragit ärendet eller derom afgifwit yttrande. 4:0 att statsrädets samtlige medlemmar tillstyrkt in: lösning för Postwerkets räkning af grefwe P. A. Sparres machiner för förfärdigande af portofrimärken, mot ett högre belopp än det Generalpoststyrelsen föreslagit. Reservationer äro afgifne af frih. J. G. Paijkull, hr RN. Tersmeden, hr MN. Th. Cederschöld, frih. R. Ceder ström, prof. H. G. Lindgren (med hwilken instämt hrr Munck af Rosenschöld, Reuterskjöld, G. Törnebladh, biskopen Butsch, hofpred. Wensioe och prof. Selander), prostarne Tegnör och Ljungdahl samt hr Rojenqwist, med hwilken hr Blanche samt f. d. vice talmannen Per Crikös fon och riksdagsfullmäktigen C. Nettelbladt instämt. — Sonftitutionszutffottet har d. I dennes tillstyrkt twenne af borgmästaren Schenström wäckta jörslag. 1:o om sådan utwidgning af 31 I Riksdagszordningen, hwars igenom alla i stad, fom ega rösträtt till rifsdagåsmannas wal, jemwäl ega rätt deltaga i wal till borgmästare; 2:o att intet riksstånd skulle ega rätt att fatta beslut i frågor, med mindre än att minst 30 ledamöter äro närs warande. Det förra förslaget antogs utan omröstning, det sednare med 12 röster mot 11, Herr Prosten C. Bergwalls yttrande wid Re: missen af Prosten Janzons motion om LeEman: nawerksamheten. Det finnes troligtwis ingen person af det Högw. Ståndet, som ej haft tillfälle att närmare lära känna så wäl Läseriet som dess närmaste ledare. För ingen kan wara okänd den fiendtliga och smädelystna sinnesart, hiwar: med desse uppträdt ide endast emot Församlingarnes Väs rare, utan och emot sjeljwva wår Kyrka. Jag behöfwer alltså ej ingå i någon widare framställning deraf. Ett förhållande från deras sida fan jag dock ite med ftillatis gande förbigå, det neml. att desse ambulanter helt öppet och oförstäldt söka sprida den föreställningen, att ingen enda menniska må wänta frälsning från fördö: melsen, som icke ingår i deras parti och besöker deras conventiklar, der Guds ord allena rätt för: kunnas. Den warmaste och mest oskrymtade Guds fruktan, den strängaste renlårighet tjenar i deras ögon till ingenting, när den ej sluter fig till deras parti, och undz går följakteligen ide den allmänna förkastelsedomen. Det har ej behöfts någon skarpsinnighet för att på förhand kunna förutsäga de beklagliga följderna af detta tillmägas gåendes; wi fe dem i Separatismen, Baptismen och Miorz monismen. Under få beklaganswärda omständigheter war det ei owäntadt att, under sista plenum, en man, grånad i Kyrkans tjenst, utmärkt så wäl genom lärdom som skarpsinnighet och det warmaste christliga nit, framträdde för att med sanningens kraft söka frammana ett lagbud, som kan möjliggöra återförandet af den inom wår Kyrka störda ordningen. Contract3-Proften Janzons motion har detta till syftemål, hwadan jag, som sjelf tänkt att wäcka en motion i samma ämne, nu inskränker mig att med honom instämma, under warm önskan, att hans motion må winna den önskan och framgång, den förtjenar. Pos tionärens anspråk äro sannerligen ide flora. Hon begår Slott någon garanti för ambulanternes lämplighet för det sjelftagna kallet; — han will förekomma willfarelsens spridning till folkmassorna; — han begår slutligen, att den i Församlingen tillsatte Läraren ätminstone må blifz ma underrättad om, når och hwarest man är sinnad falla honom i Embetet. J sanning ringa anspråk — och hwilken annan Embetsman skulle wara nöjd med få fis tet? Men det heter: rätter Eder efter tiden. Wi lefwa i ett tidehwarf af de skarpaste kontraster. Man klagar öfwer okunnighet och bristande bildning hos Presterskapet, och för att afhjelpa denna brist utsänder man råheten för att förädla och okunnigheten för att upplvja och underwisa. År då, frågar jag, råheten en förädlingokraft och okunnigheten en säfer borgen för en fann underwiss ning? Man klagar öfwer defpottäm och hierarchisk anda hos presterskapet, och från samma håll anklagas det för