4) —M —19 5) Pascal, penföes. 6) Så recensenten. 7) Clemens af Alexandria. 8) OriginesOm Switbetsocker i Swerige. Under denna titel innehåller Malmö nya Allahanda en läswärd artikel, hwilken säkert äfwen här skall wäcka Bfadt intresse för en odling fom naturen tyckes hafwa bes stämt fåfom ett werksamt medel till Gotlands industriela lyftning, hwarföre wi här nedan i sin helhet återgifwa nämnde artikel. Då det likwäl är af stor wigt wid fråga om upp: muntran till en ny industrigren i en ort, att så mycket möjligt är förekomma misstag, så bedja wi få fästa uppe märksamheten på en troligen ar tryckfel föranledd orif: tig uppgift, nemligen att sockerbetor kunna odlas med fördel till och med på Gotlands myrjordar. Att Herr Professor Piiller påstått något sådant är icke sannolikt, ty dertill eger han för stor praktisk få wäl fom teoretisk Kicklighet uti jordorubsskemien. Orden på och wid tyc: kes här hafwa blifwit förwexlade och detta är få mycket troligare fom, enligt hwad oss bekant är, bemälde wetenz skapoman under förliden höft låtit afhemta och derefter till sockerhalten pröfwat de hwitbetor fom på många flål: len wuxit wid eller nära intill myrornas kanter på få: dan jord fom genom deras utdikning blifwit odlingsbar. På den djupa myren eller den egentliga torfjorden, har oss weterligen ingen ännu försökt odla hwitbetor för foc: Persfabrifation, emedan man äfven här känner hwilka bes ståndsdelar i jorden utgöra wilkoret för sockerdildningen uti den ena eller andra wexten fom der odlad. Gotlands jemna yta har till följd, att den mwattenz uppdämning, fom bär göres af en mängd små sågar och qwarnar, werkar lång wäg samt att sålunda en stor del af öns bästa jord (som wanligen påträffas nära myrorna uti hwarje liten däld) hålles bunden och ofruktkar genom dessa werk af obetodligt wärde. Det är wår öfwertygelse att Hr Prof. Miller menat denna jord men icke toris jorden. För öfrigt instämma wi uti den af Malmid n. Allas handa yttrade önskan, att Rikets Ständer måtte taga den högst wigtiga frågan om frambringande af socker i Ewe rige i öfwerwägande samt om möjligt undanrödja deres mot förekommande betänkligheter, i affeende på framtida beskattning af den inhemska sockertillwerkningen. Den uti artikeln förekommande komparativa kalkvl öfwer inkomsten af jord som anwändes till sockerbetor mot den som begagnas till säd för afsalu, kunna wi så mycket mindre anse öfwerdrifwen, som de här gjorda förs sök och noggranna analyser af hwitbetornas fart uffalla betydligt mera till fördel för hwitbetocdlingen, hwartill ans ledningen torde få sökas uti öns egendomliga klimat och jordens starka kalkhalt. Om fåledes för Skåne och ans dra delar af Swerige det skulle wara fördelaktigt att ut byta sädesodling mot sockerodling, så skulle ett sådant oms byte på Gotland blifwa i ännu högre grad wälgörande, då wi derjemte genom sockerfabrikationen skulle komma i tilljälle att underhålla stora ladugårdar, förbättra freaturss racerna och genom ångbåtsfarten förse bufwudftaden med de matwaror, fom wi hittills till en del derifrån måst afhemta. Artikeln i Malmö n. Allahanda är of följande lydelse: Den för wårt land få högst wigtiga frågan om focz kerfabrikation af hwitbetor har nu åter kommit på tal genom prof. Millers i Stockholm uppgift, att betor tjenliga till sockertillwerkning kunna odlas med fördel til och med på Gotlands myrjordar. Detta låter emellertid för de i denna fak endast praktiskt erfarne alldeles otro: ligt; ty wål har man funnit att betor, wurne på myre eller torfjord, ofta blifwit flora, men också att desse på sådan jordmån alltid blifvit för mycket lösa och mwattens haltiga och således odugliga för sockerberedning. Det är i det hela lätt att odla betor på de flesta sorters jord, men hufwudsaken är att odla dem få att de blifwa tills räckligt seckerhaltiga. Dertill fordras passande jord, med passande gödningekraft och noggrann skötsel undet wärtti: den. Att wi i Swerige hafwa mycken jord fom fullkoms ligt egnar fig till sockerbetsodling, är temligen troligt, och att mi ensamt i Skåne ega mera sådan jord är fom utan afsaknad för spanmålsproduktionen funna lemna bes tor nog för tillwerkningen ar hela landets råfocterförbruf: ning, år efter numera wunnen erfarenhet utom allt twifz wel. Det är emellertid högst förunderligt att man icke wid rikodagen egnat mera uppmärksamhet åt denna patriz otiska fråga, fom rätt behandlad kunde inom få års tid tillskpynda landet en årlig behållning af flera millioner rdr. Men innan sådant fan ske, måste något göras härför från det allmännas sida, ide med några fatös anflag eller förhöjning ar råsockerstullen, ty kan bete sockerotillwerkningen såwäl som hwarje annan enskild tidwerkning icke bära sig utan allmänhetens beskattning, så må densamma gerna förfalla. Man fan emellertid icke med skäl hoppas, att någon af wåra större egendomås egare skulle förändra sitt nuwarande åkerbrukssystem för tillwägabringande af större sockerbetsodlingar och anläg: nd af derfill hörande dörbara råsöockersfabriker. när