nödwändig följd af skogarnes minskning och prisftegrins gen å skogseffecter; men den utförda kalkylen torde tills räckligt bewisa, att med nuwarande hushållningssätt och liknöjdhet för skogsåterwexten, tidpunkten för skogarnes förswinnande icke kan wara långt aflägsen. Rörande den egentliga skötseln af skogarne, torde det snart wara enhwar nogsamt bekant, att misshushållningen är den i Länet egentligen rådande ffogshushållningsmes toden, eller ett planlöst anlitande öfwer tillgångarne af de för ändamålet behöfliga träden, helst der de äro läts tast åtkomliga — hwaribland förnämligaft må nämnas den förderfliga Läkts och Sparrhuggningen, då hundras tusentals träd borthuggas, just mid den ålder då de börja sätta fin största tillwertmassa — och utan all beräkning på framtiden, eller omsorg om skogsbushållningens wigti: gaste del, nemligen skogskulturen. Enskilta personer saknas wisserligen icke, som med både nit och intresse för saken, söta införa skogssådd och plantering, men dessa äro dock få; och om en kulturmetod, till följe af missgynnande Eliz matiska förhållanden, eller oriktig behandling, någon gång misslyckas, nedlägges wanligen företaget. Exempel finnas till och med att skog ända till misshushållning besparas, i det öfwermogna träd qwarlemnas att förruttna, och bes höfliga, för mertligheten gynnande, gallringar underlåtas; men jag saknar kännedom om någon skogsegare, fom bes handlar fin skog efter en på tillwext och grundmassa läms pad afwerkningoplan, eller s. s. traftbuggning. En fås dan har numera, på Kongl. Kammarkollegii begäran, lif mit af undertecknad uprättad å den i Kräklingbo socken belägna s. k. Gurpeskogen, lydande under Roma Klosters Kungsgård; och önskligt wore, om de hemmaneegare, fom har fina skogar utbrutna i sammanhängande widder, wille följa detta exempel. De binder fom för närwarande möta wid en förbäts trad hushållnings införande äro wäl hufwudsakligast: bris stande intresse och likgiltighet för framtiden. Daktadt i öfwer 3:ne år, en i skogohushållningen kunnig person was rit anställd att tillhandagå med råd och uplysningar, har dock få anlitat detta biträde, och sålunda föga dermed i saken uträttats. Lämpligt wore derföre, om Hushållningås Sällskapet wille gratis till Allmogen utdela lättfattliga tryckta afhandlingar, om sättet för insamling och utflängs ning af stogofrön, och skogoskulturens werkställande, samt äfwen tillhandahålla reqwirenter med dugliga frön af lätt cultiverade trädslag. Ett annat wigtigt hinder för skogsodlingen, är det oinskränkta betandet, serdeles af getter, som här mera än i något annat Län tyckes ega rum. Defa djur åftads komma större skada på skogarne än den med saken obes kante fan göra fig föreställning om, ty icke nog med att de genom fina bett förstöra toppskotten på den upmwerans de ungskogen, fom möjligen under de första åren undgått deras upmärksamhet, — hwarpå Gotlands i allmänhet lågwexta och qwistiga skog gifwer ett tydligt erempel —, utan angripa de företrädeswis de tidigt på wåren upfoms na späda plantorna, och göra såmedelst äteviwerten ytterst långsam och nästan omöjlig, äfven om marken infredas, sedan den en längre tid warit utsatt för uttorkning af sol och blåst. Till införande af en mera wetenskapligt ordnad fföt: fel hos mindre skogsegare, fom ännu ite med fina fprids da skogslotter undergått laga skifte, anser jag tidpunkten ännu ide wara inne, utan wore mycket redan wunnet om spatsamhet till en början kunde åftadfommad; och hwarje hemmansegare wille årligen instänga ett och ans nat Tunnland, för att derå, genom fådd etter plantering, ånyo updraga skog, samt, wid afrödjning och försäljning af skogolotter, åtminstone göra det förbehåll, att nödigt antal träd til markens befröande qwarlemnas.