fig förwissad om, att defa omdömen äro befogade. Kors respondenten i Snällposten tillstår dock att han icke erin: rar fig bokens titel, och att han med bokens innehåll gjort fig endast högst ofillständigt bekant, och Barometern har få föga reda på saken, att han angifwer bokens titel waz ra: Jugen kyrka mer. Båda måste, genom defa egenz händiga medgifwanden, anses hafwa betagit fina omdör men all kraft och werkan, hwad bokens innehåll och fyr: ten angår; men de innchålla desutom åtskilligt, det wi anse of skyldige att rätta. Hurn man än resonnerar, få är dot Hr Cramers arbete en märklig företeelfe i wår tid, och författaren förtjenar wäl åtminstone att tagas i förswar mot uppenbar orättwisa. cå säger Snällposten att Hr C. såsom rektor kom i delo med Biskop Hallström, äfwensom med sina kolleger, och derföre tog afsked från skolan, samt att han hade hopp om Sanda pastorat, men då detta hopp slog fel, tog af: sked äfwen från prestembetet. Hwad nn oenigheten med BViskop HÖ. angår, få wete wi ide, men anse det möjligt, att Ör C. fåfom både i kyrkliga och lärowerksfrågor tills gifwen den nyare tidens åfigter, kunnat wara af olika tankar med fin Ephorus; men wi hafwa också många an: ledningar att tro, att Hr C., då hand tjenstgöring wid lärowerket afbröts, stod i ganska godt förhållande till sin Biskop. Deremot hafwa wi starka skäl för det antaganz det, att Snällpostens korrespondent, likasom under tiden många personer härstädes, förwexlat rektor J. N. Cramör med nuwarande rektorn wid Elementarslärowerket i Visz by, Lektor C. Cramör. Det war nemligen för några år sedan ingen hemlighet härstädes, det emellan Biskop H. och de fleste lärarne wid lärowerket uppstått en spänning, hwilken till och med ansågs såsom ett bland skälen Ders til, att Biskop H. bestämde sig för privatlifwets lugn och nedlade sitt embete. Men denna spänning föranleddes af frågan om den nya skolstadgans tillämpning, och denna stadga utkom först 1856. Hr C. deremot skildes från lärowerket redan 1855, och på gjorda förfrågningar hafs wa wi af trowärdiga personer erhållit det swar, att han sedan dess icke alls deltagit eller warit inblandad i några förhandlingar inom lärowerket. Med afjeende på den insinuationen åter, att Hr C. skulle hafwa till slut legat i delo äfven med fina famras ter, tillåta wi oss att anföra en strof ur reftorsprograms met 1858, det år, då Hr C,, efter en längre tids fjuklighet och permission, och på derom gjord underdånig ans sökan, erhöll afsked med pension. Denna strof lyder få: En manlig fasthet i karakteren, ett föredömligt ordningsfinne och ett warmt nit för det lärowerk, hwars flyred: man han under 14 år war, tillwunno Rektor Cramör famrater8 högaktning och wänskap; känslor, fom följa hos nom till den nödtwungna hwila, hwarifrån han sjelf få kert mångengång skall med saknad tänka tilbaka på de mwänner och den ungdom, från hwilka han så förtidigt måft frilja8. Rektor C. Eramer åtnjuter härftådes allts för mycken aktning, för att det skulle falla någon in att tro, att han skulle hafwa tillåtit fig detta Omdöme, Om ban ide hade wetat fig kunna för detsamma stå inne. Wi hafwa icke heller hört det af någon jäfwas. Huruwida Hr C. sjelf hyste något hopp om Sanda pastorat, kunna wi naturligtwis icke afgöra. Till följe af hans redan förut kända åsigter om presterlig befordran, och till följe af åtskilliga med det förslaget fammanbhäns gande omständigheter, måste wi dot förmoda, att Hr C. icke kunde göra sig några förhoppningar om det paftos ratet. Och likwäl är allmänna meningen den, att om Hr C. hade welat jemka något med fina stränga åsigter, så skulle han blifwit pastor i Sanda. Det lärer wäl icke heller kunna nekas, att Hr C. både med heder gick det pastoratet förlustig, och att den rättegång, hwilken han sedermera under många år förde, och det utan någon mins sta utsigt till egen fördel, werkat oändligen mycket godt med afseende på de gotländska prestwalen. Wi kunna naturligtwis icke heller hafwa reda på allt som händer i Stockholm, Kalmar eller Wadstena; men den omständigheten, att en subseription å arbetet warit föranstaltad, och att bokens pris är ide mindre än 5 Rr, gör det föga troligt, att boken sedermera skulle hafwa bli wit genom en wälklädd farl gratis utdelad i ett och hwartannat hus, hos såwäl förnämt som ringa folk. Här på Gotland åtminstone, der en sådan gratissutdelning borde haft mesta skälet för fig, har hwar och en fått bes tala fitt eremplar. Wi hafwa nemligen blifwit förwiss fade om, att hit till Gotland icke ankommit flera exem plar, än de fubferiberade. Genom att tala om ströskrift, der fråga är om ett arbete af inalles 495 omwanligt ftos ra och tätt tryckta oktavsidor, wisar fig dock Barometern icke ails hafwa någon reda på boken, och beröfwar fåmes delft äfwen i öfrigt fina uppgifter all tillförlitlighet. Utom hwad wi redan förut haft of bekant af Hr C:is försattarskap är det just hans theser i lärowerföfrågan, fom ingifwit oss luft att läsa äfwen hang här ifrågamar rande arbete. Nämnda theser, dem Snällposten kallar be fängda, wäckte dock, fom man wäl minnes, mycket upps seende och tillwunno sig sådane förswarare som Siljeström, Cederschiöld, Hjerta, Sohlman, Hazelius m. fl., men fwils fa af Snällposten få heta fpråfrantafter. — Wi hafwa också, fom sagdt, ansett det för en samwetspligt att förft tama kännedont om hafen ännan mj tillåta of att om den