och brummar solo, alltför egenkär och rädd att låta sina bjertestanfar komma till billig pröfning, komma alldrig den enskiltes bästa åsigter samhället till nytta, utan till def; skada florera i stället ensidigheten och små löjliga familjestytfen —, småstädernas ogräs —, och Landets hela utweckling flår i stöpet; ty dess aldra rikaste till: gångar och slörsta behof äro ingalunda af cf sjeljwa fänz da och de flesta Def liisfrågor, (såsom om Hamnen, Myrz odlingarna, Qdåneswäfendet) m. m., m. m.), alldrig of fentligt och öppet hwarken uttalade eller undersökta, bero flirta ligen ofta på ett blindt tärningskast! Derigenom mäste och hela samfundolifwet wara trögt och utan intrefe samt umgänget utan glans och glädje. Deremot, om man lyssnade till detta wänliga förslag, skulle det närwarande blifwa för oss gladare och framtiden ljusna för gamla Gotland, hwilket man alltmer omhuldat, enär det är en få migtig del af det dyra Fäderneslandet. — Men, då wi nu föreflå nya bildningSsnöjen, böra wi ej underlåta påminna allmänheten om att i främsta rummet begagna De till: fällen, som redan finnas till samhällets utweckling och bilds ning: få funna wi ej förstå huru K. Hushållnings-Sillskapets årsmöten och täflingar af wåra äkerbrukare (af alla klasser) så ytterst såtaligt besökes, att det werkligen är sorgligt; att Jägare Gillet har få få deltagare, till och med af militärer; och minst funna wi fatta att lärare och ungdom wid lärowerkens eramina och högtider mwans ligen få litet uppmuntrad ar föräldrarnes närwaro, Dwars till man dock ofta och få warmt uppmanat. Kanske har man till defa högtider ej nog lifligt kallat allmänheten ? Men, man tycker med skäl att något hwar af egen fåne sla oh medborgerligt samwete skulle dragas till dessa fam: hällets så wigtiga förhandlingar och fester. Må man ej mot wåra här föreslagna sällskapliga nös jen inwända, att ett sådant orerande ej skulle bli njuts bart för societeten, ja tråkigt, och att det skulle störa far miljens wanliga lugn ech stilla nöjen; wi tro ej få illa om wår allmänhet: twertom, då dessa tal, föredrag eller berättelser (alltid först gillade inom det enskilta sällskapet) hölles af bildade personer och i populår anda engång i weckan eller en gång i månaden af de särskilta gillena och wanligen om Fäderneslandets och wårt samhälles angeläs genheter eller intressantaste tanfesföremål, få tro wi mwerks ligen att detta förslag ej är omöjligt, utan skulle, werks stäldt, både upplifwa och bilda få wäl samhället fom fas miljen, dit man från aftonens litterära nöje kunde bära Hem med fig mången ädel tanke och mången uppfriftans de hågkomst. Till en omwerling med andra föllffapås och familj-nöjen, helst under de långa höft och wintera qwällarna, tyda wi, att man åfminstone någon gång skulle kunna trifwas med dessa här föreslagna afton-wns derhållningar eller soirer. Och hwarföre kunde man ej också bilda ett sällskap fom kallade fig Småftads-poö ternas skrå efter Bellmans:gillet eller Sång:2rd: derna, o. s. w., der bara glädje och lustighet skulle få herrska? Jntet ondt fe wi heller deruti om wåra damer under dessa aftonsnöjen medhade fina handarbeten och att allt sedan slutades med en kopp the och en liten oftyldig tripp till fägnad för den wurna ungdomen. — Och wille man någongång för ett godt ändamål åstadkomma ett sammanskott, få skulle man med några skillingars entröe till dessa möten mycket lätt winna medel dertill. Wi äro så barnoliga att wi tro på mensklighetens utweckling till ett bättre, äfwen med små medel, hwilka också enligt Guds godhet alltid ligga till hands för alla fambhällgawänliga menniskor, fom ej misströsta om wålfig: nelsen af en redlig wilja och förenade krafter. Derföre hoppas wi säkert, att, — om en tillfällig domning i nås got afseende träffat samhället —, noga lifåkraft och fofter2 landösfärlef finnes åtminstone hos dess lärde, def talan ger och förmån i alla klasser, att dessa med lämpliga och oskyldiga medel må funna häfwa det onda och rycka hes la samhället med fig till förbättring och ett ädlare fame lif genom werkställande i någon mån af ter. detta måls menta förslag; och wi helsa med fosterlandswa em glädje det sällskap eller den famhälls:corps, fom först inom fig bildar ett brödraffap (ungefär på det fätt och med det syfte fom wi här wågat föreslå) under liflig förhoppning att ett sådant patriotiskt försök skulle framkalla flera ans dra dylika föreningar, hwilka alla tillsammantagna skulle kra ftigt werka till hela samhällets föryngring och helsa. ) Rättelse: I denna artikel har i Tidningens förra N:r upptommit ett förwillande trockfel; på 3:dje sid., 1:a spelt., s:a rad. står: nu dömde 2c., men skall rätteligen wara: nu döende eller till oigentänlighet ombildade. — — — AA ... s(slsHKfEl NORA KS