ifter å sockerhalten af Bivitbetå-focferbrufeng skördar bör man komma ihäg detta förhållande. Tabellens öfriga ins nehåll behöfwer ingen widare förklaring. Såsom resultat af de meddelade annalyserna frame håller jag: 1. Sockerhalten i hwitbetornas saft har redan i börs jan af Oktober månad warit förswarlig, med undantag af n:t 3, den gula sorten, och n:r 4 efter frö från Lands krona. Jag känner ej orsaken till den låga halten ar den senare; skulle den betan hafwa urartat under forts fatt odling? 2. Sockerhalten i saften har, oaktadt fortfarande regnwäder utan solsken längre fram på hösten stigit från en medelhalt af 11.3 proc. till 12,1 proc. och, i det ena undersökta fallet n:r 12 ända till 13,0 proc. En föcs kerhalt af 12,1 prec. i saften motswarar 11,5 proc. i betan. Det är, med ajseende på de omnämda omflän:s digheterna, en särdeles glädjande siffra; ty 1858 hade focs kerbetorna hos den beryktade Mvitdetsodlaren Dberamts mann Rimpau på Schlanstedt nära Brannschweig i meds let af flera analyfer en halt af endast 11,3 proc. socker; och får man således med säkerhet hos de gotländska bes torna förwänta en halt af 12—13 proc. och möjligtvis deröfwer, när jorden hinner riktigt förberedas för bits betsodling och wäderleken gestaltar fig få, fom den pläs gar wara för Gotland. 3. Halten på protein är normal och förswårar således ej sockerertraktionen. 4. Astans mängd är likaledes tillsredsställande låg. Resultaten n:r I och 4 äro märkliga derföre, att man utan noga kännedom af Gotland känner sig frestad att förmoda både en högre halt af mineralsfalter och ägghwite i derstädes odlade hwitbetor i följd af öns rikedom på kalk och myrarnas rikedom på humus, men landet om: kringmyrarna är hwarken rikt på humus eller kalk. Jordmånen är kalffattig lera, få att jordbrunkaren Har ett vpperligt tilljälle att stegra den naturliga bördigheten af myrarna och det angränsande fasta landet genom ins bördes utbyte af deras beståndodelar. Lera är gödsel för myren, myrjorden är gödsel för leran; fe der ett af de många erempel af Sweriges naturrikedomar, som ännu ligga obegagnade! Stockholm i December månad 1859. Alexander Muller.