(Jnsändt) J en uppsats i N:o 4 om Penningftållnin: gen på BGotland har Red. af Gotlands Tidning mid uppräknandet af härwarande lånetilljällen (säsom i Filial: Banken, Lånekontoret och Sparbanken) i samma linca upptagit härwarande s. k. kapitalister. Om defa fiftz nämnde har Redaktionen icke ryckteswis, utan med full bestämdhet, såsom ett säkert faktum och utan all inffränts ning till en eller några bland dem anfört, att hos dem är räntan uppdrifwen till 25 procent och derutöfwer, samt att den afdrages i förffott7. Enär Red. fålunda anser fig hafwa wäl reda på saken, och skurit alla här: warande kapitalister (penningsegare, penningsutlånare), större och mindre, öfwer en kam, såsom man säger; få uppmanas Redaktionen, att i fin tidning uppgifwa name nen på den eller de kapitalister, fom sålunda gått räns tand frihet i förväg; och om Redaktionen det ej gitter, må Redaktionen ej misstycka, att han warder ansedd hafs wa osannfärdigt förfarit. När man om en hel klass, t. er. härwarande köpmän, härwarande publicister, o. s. w., tillåter fig bestämda och oinskränkta omdömen, må man fe till, om omdömmet är allmängiltigt, och om det derz emot är förfluget och förhastadt, må man, fom hederlig karl, sitt misstag rätta. Wid uppräknandet af orsakerna till den betryctta fälls ningen, hade Red. icke bort glömma: det lätta sinnet inom en del af affärswerlden, ifwern att hastigt blifwa rik, för starkt anlitande af krediten, oberänksamma fpefula: tioner, öfwerflödigt lefnadssätt, med thy åtföljande talrika accorder, cessioner, lösöreköp, m. m. Genom dylikt blir allmänna förtroendet rubbadt, oh penningen, der han fins nes, håller fig undan. W. S. 5 10. Wår ofwannämnde artikel om penningeställningen war ide i hufwudsak ämnad att påpeka penningestrandac: tionerne härstädes man och man emellan, utan ändamålet, såsom äfwen tydligen fan synas, war att upplysa mweders börande om det trängande behofwet att öka penningetillz gången, då lånebankerna äro få godt fom toma; och till bewis derpå framdrogo wi den höga räntan hos härwas rande s. k. kapitalisterri. Om W. S. ännu en gång will göra sig mödan att genom gå wår artikel, så måste han äfwen finna, att det i W. S:s artikel anförda uts draget ide är, i afseende på sita tionstecknen riktigt, Bwariz genom det påståendet, att uttrycket har egenskapen )att skära alla härwarande kapitalister öfwer en kam, icke är sanningsenligt; likasom wi icke heller upptogo dessa s. t. kapitalister i samma linea med Filialbanken, Lås nekontoret och Sparbanken. — Hwad åter beträffar ans maningen, att i tidningen uppgifwa namnen på Defa f. k. fapitalifter fom gått räntans frihet i förwäg, och hos telsen att, om wi ej detta gitter, wi skulle warda ansedde att hafwa osannfärdigt förfarit, få kan lika litet denna hotelse, fom öfriga ordandet i W. S. artikel twinga of dertill. Wi anse of ide befogade att utöfwa något förs myndareskap hwarken öfwer den enskiltes rätt att på fått honom bäst synes handhafwa fina affärer, eller öfwer det belopp, högre eller lägre, fom, under den antagna bes nämningen af provision, wid penninglån enskildte emellan öfwerenskommes. Men tå denna prorision stiger tilllen förwånande höjd, wäcker den uppmärksamhet, helst i ett mindre samhälle, och wi anse det wara publiciteten förbehållet, att Då genom omnämnandet deraf söka åftad: komma förstärkning af allmänna låneanstalternes fapis taljonder, såsom warande i wår tanke det onda forref: tivet fom fan hämma en dylik samhälldolycka. — För öfrigt kunna wi fullkomligt trygga of; wid att fännedos men om dels den rådande penningebristen och dels de . k. Papitalifternes höga pretentioner, är härstädes få allmän, att wi anse of hafwa skäl att misstänka den anos nyme hr W. S:s opåkallade uppträdande och hans antagna skylt Sy, (fer procent med bewillningsafdrag). Wiperlis gen hade wi kunnat begagna Lagens benämning, octrare, men wi malde heldre den benämning hwarunder dessa personer härstädes gå och gälla, och will W. S. antaga detta fåfom ett beriktigande, skall det fägna oss; men ful: le åter W. S. werkligen war i okunnighet om tillvas ron af få wäl det ena fom andra förhällandet, hwilket omnämnts i wår, af W. S. klandrade, artikel om pens ningeställningen, så kunna wi icke annat än gifwa W. S. det råd, att i härwarande allmänna låneinrättningar ef terhöra penningetillgångarne samt göra Ned. ett besök, (bes kantskapen skulle för of blifwa särdeles angenäm att gös