Neflektioner, föranledda af ett besök på Gotland. (Forts. fr. n:r 1.) Man lär wara temligen ense derom, att den jemt tilltagande utgiften för socker, hwilken i synnerhet är fänbar under sådana förhållanden, då mår spanmål icke mös ter fördelaktig afsättning i werldsmarknaden, föranleder rätt allwarsamma betraktelser. Socker har från öfwerflödsartikel blijwit en nödjwäns dighetowara, fom af alla klasser förbrukas, och då detta bruk swårligen lär kunna i någon betydlig mån inffräns fad, böra wi bemöda oss att göra det få oskadligt fom möjligt, hwilfet lättaft sker derigenom att wi sjelfwe pros ducera waran. För någon tid sedan har författaren uti tidningen Aftonbladet wifat fråmgången af bwitbetfotertillwverknins gen i Belgien, Österrike, Frankrike, och specielt inom ty sta tulljöreningens område, hwarest accisen på den ins hemska waran är nära lika hög fom tullen på den uts ländska. Der är ej widare fråga om skyddstull för den inhemska tillwerkningen. Tullen kan när som helst utan inflytelse på fabrikernas bestånd borttagas. Hufwudfrågan wid de senare förhandlingarna imellan tulljöreningens många regeringar rörde endast fabrikernes önskan att få restitution af accisen på exporteradt socker. Zillwerkz ningen har således redan fyllt det inhemska behofwet inom tullföreningens gebit, och man måste tänka på export af