ligt fått att annonsera långt derundet; somliga säga fig önska en hastig realisering för att få mynt i handom och lemna derföre fritostigt fina flora tager till underprissköfling; andra förklara fig, i likbet med Thord bockar, med årets afton wilja på til bwila och önska derför, fom man fan förmoda, till Julen få lätta sina samweten med att sålunda återgifwa åt allmänbeten en del af det fom under året förswunnit ut def fickor; andra åter, t. er. bokttockare sälja för intet, på det sätt att de erbjuda artiklat på töpet, bwilta de påfå fofta lika mycket och mer, än det försålda o. s. w., hworigenom en lätt wäg är anwisad för allmänheten att blifda millionär genom att i hast föpa allt bwad man fer. Då nu i en sådan realiseringå-eller godt köps-bod, föparen wid emettagandet af fin wara på fin gentlemannafråga: hiwad får jag fof att betala ?, får till swar, med en djup bugning och den sötasle min i werlden, ett pris öfwersligande med cet par hundra procent det annonferade, får ban på intet wis deröftver wisa fig beftört eller förlägen od) än mindre derwid göra anmärkning, utan med det frommaste leende erlägga summan tacsamligen, wäl besinnande, att waran i sjelswa werket blott är betald enligt annonsen, och att de 2 bundra procenten derutöfwer, ite äro att anse annorlunda än fom en fmåfaf, en liten billig duför åt den förbindliga fätjaren för hans wackra bod, för hans gaslågor, för hang beswär, för bang bjertliga utseende. En köpare, nog obildad att tala om prutning eller annenspris, skulle göra fig förtjent att blifwa uttastad, för hwilket ingen, helst i denna 20 graders winter, lärer wilja utsätta sig, ehuru äkta Stockholmare föga biv sig om temperaturen, hwarpå Berzelti park ger ett karakteristiskt exempel. Flera originella steckhelmare ega moycken likhet med de aflidnes skuggor äfwen deri, att de gerna återuppsöka de frällen hwilka de under lefnadens sommardagar mest tyckt om. Derföre är, som man kunde förmoda, Berzelit part i denna stund ingalunda tem oc) ödslig. Trägårdosofforna qwarstå och wissa promenerande af begge könen komma nu fom under bögfommas ren att på bestämda tider intaga bestämda platfer, för att andas friff luft och njuta af naturens behag. Detta förbifeende af temperaturens lagar synes lifmwäl ha gijwit Berzelius på fin böga fotställning få mycet att tänka på, att han ännu ide hunnit draga fappan öfwer wenstra axeln, ehuru det ganska wäl funde behöfwas. År Berzelius en menniska, fom hans omforgsfulla och wälförsedda tiädedrägt synes utwisa, bwarföre skall då hang bufwud, det bästa och dyrbaraste af allzsammans, stå naket och utsatt för wäderlekens alla obehogligheter? År han åter en Gud, hwarföre icke wora klädd fom en Gud äfwen på den öfriga froppen utom hufwudet? Man swarar, att Carl XIII, Gustaf II Adolf och Gustaf III äfwen stå barhufwade. Sannt, men Carl XIV Joban wid södersluss och Napoleon på Vendom-kelonnen bha deck fått behålla fina hufwudbonader på. Det rätta fan dock ej wara mer än ett. Men å propos om det rätta, få kom jag bärom afton i orätt tid på K. Teatern, d. w. s. en qwart för tidigt. Man säger att den första qwarten i galgen skall wara wårst, men swårare fan den deck swårligen wara, än denna 3 timme före spektaklets början är å K. Teatern. Den K. occhestern håller nemligen då, under namn af stämning, en få djefwulsk musit att, på Grekiskt wis, stenar od täppar lätt borde komma i rötelse. De fyra tontrabaserna börja stongelsen med ett pretudium i hwar fin tonart på en gång, få kommer Slarinetten i B dur, derefter försto Violinen i FH moll, få Trumpeterna i D dur, under det att Oboerna, Flöjterna och Waldthornen roa fig med modulationolöpningar. Jngen will wara den sämsta och slutligen spela alla fortissimo tills uwertpren börjas. Ehuru detta ger ben mest Sataniska musik ett menskligt öra fan blifwa utfatt för, får det dot opåtaldt passera i en hufwudstad och i en K. orchester. Sådan är wanans despotiska makt. Steckbolms K. orchester är annars känd som en af de bättre i Europa. Dess fleste medlemmar åto virtuoser och riktiga musikaliska kärngubbar, men fötswara den barbariska stämningen fom ett previlegium. Den nya Kapellmästaren är en fint bildad musiker, men bar, fom obefant med Swenska språket, ännu ide i sitt wåld de tusandjefla-termer, som skulle erfordras för att stäsja ofoget. Publiken, deri uppfödd, finner oordningen i fin ordning och månget landtjunkarlejen roar fig med att bese falongens dekorationer, under det att, fom han tror, uwertyren spelas på detta för henom mirakulösa oc moderna sätt. För den fom i London, Patis och — Visby, fett och hört huru occhesterns ledamöter tvfte och slilla intomma i salongen med fina inslrumenter stämda ech på fin höjd med en lätt och Haftig knäppning ange stämningen för de stationära instrumenterna, förblifwande tvfta fom Cavptens prefter tills ansöraren ger tecken att börja med mu fik, måste förhållandet sonas otroligt. På mig werkade det få förs färligt, att jag i flera dagar derefter fruktade för merklig kelera, men hwartill wäl också min promenad, för att befe efläreringen wid Kungens återkomst, kunnat bidraga; tv på Stottsbacken mar det ganska kallt, ehuru utsigten wackrast. Grosshandlar G. bördig från Gotland bebor der en elegant wåning på I1 tum midts emot K. Slottet, åt hwilket den, genom, fin rika och magnifika ekläreting, gaf en patriotisk glans. Äfwen Storkyrkan war upplost. Stockholms fyrfor uppwärmda ech upflosta af gas, äro herrliga tempel; men man predikar ofta nu icke som fordom, när Wallin, Franzen, Pettersson mildt och jörsonande samlade lyssnande skaror omkring fig och då det ansågs nästan för ett helgerån att i Guds hus nämna Den Ondes namn. Flera ongre predikanter gå nu en rakt motsatt wäg, få att man får höra namnen Satan, Djefwul, Helwete etc. etc. etc. utropas i hwar och hwarannan rad. Man föger att detta skall wara en återgång till lärans Lotberska renhet och en nödwändighet för att erhålla åbörare bland det närwarande slägtet. Med ett od det skall wara flafs iskt. På mig gör denna hållstugans nomenklotur ett högst widrigt och skärande intrvck, och jag fan ej annorlunda betrakta den, än fom ett ohelgande af de utomordentligt wackra och wärdiga Gudshusen. — Klara fyrkfa den smakfullaste, bar en församling af 15,000 och nattwardsgång hwarje Söndag, hwarunder koralen ensamt sjunges af walda wackra gossröster under ett mästerligt orgetaccompagnement. Detta ger en den herrligasle och mest upptoftande musik mon kan tänka och borde winna ollmän efterföljd. Ar det katolskt? Nå mät, bättre salig fom katolik än sördömd fom Lutheran! Pål. En JUYI,-fHÄ H-SEK-EB AL