Riksdagen. Om Generalguvernörskapet på Gotland. (Motion af O. Swebilius.) De högre embetena uti statsförwaltningens olika grec nar anses i allmänhet af regeringen wara få wigtiga och så upptaga fina innehafiwares tankar och krafter, att de ej kunna till antalet förminskas genom sammanslagning af twå eller flere, utan erjordra höga löneanslag hwart och ett för fig. Denna grundsats torde i mifa fall funna tåla någon modifikation, ländande till befparing iftas tens aflöningekostnader och till mera enbet i närbeslägtade förwaltningosgrenars werksamhet; omen ett wigtigt affes ende har regeringsformen särskilt gifwit densamma grunds lags helgd. Det är i fråga om landtregeringen. Uti 46 8. regeringsformen stagdas nemligen, att fans det skall förblifwa indeladt i höfdingedömen under den wanliga fandtregeringen (landehödingarne) och förbjus des uttryckligen, att någon Ågencralguvernör hädanefs ter i riket må förordnag, det mill säga, att den ci vila och militära makten i någon landdort får förenas i samma persons hand. Det wisar fig således, att grundlagens stiftare lade synnerlig wigt på geundfat: sens tillämpning i detta affeende, Då de särskilt derom ins togo en föreskrift i grundlagen, men i fråga om andra embeten, utom de i regeringsformen 8 34 omnämnde ftatssrädd: och justitierådsembetena, icke meddelade något förs bud för regeringen att förena twå eller flera embeten hos samma person, ja till och med icke upptogo något flads gande, fom förbjuder eus att landohöfdingarne få fomtis digt med landohöfdingeembetet innehafwa annat civilt ems bete. Med ett ord, det war generalguvernörskapet, den militära och civila maktens förening hos en person, fom de ansågo böra förekommas, och fom de derföre bestämdt och omwilforligt förbjöro. Skälen till denna omtänfsamhet hos gvundlagsftiftars ne behöfwa ite långwäga sökas. De ligga uttryckta iden förklaring öfwer de politiska motiverna till regeringåfora men, fom fonftitutiond-utftottet afgaf uti sitt memorial af d. 2 Juni 1809, der det, sedan utffottet yttrat, att det söft bilda en styrande makt, werksam inom bestämda former, med enbet beslutet och full kraft i medlen att dem utföra; en lagstiftande matt, wioligt trög till werks ning, men fast och stark till motstånd; en domaremakt, jjeliständig under lagarne, men ej sjelfherrskande öfwer dem, heter, att utskottet har sökt att rikta dessa makter till inbördes bewakning, till inbördes återhåll, utan att dem sammanblanda, utan att lemna den ålerbållande nås got af den återhållnas werkningoförmåga, och att på dessa hufwudgrunder af statskrafternas särskilda bestämmelser och ömsesidiga motwigt skall den statoförfattning hwila, som utskottet föreslagit. Hör en hwar är det således uppenbart, att om i nås gon landsort öfwerbefälet öfwer de militära krafterna förs enas med chefskapet för den civila förwaltningen, få fame manblandas på ett betänfligt och grundlagswidrigt fått flatsErafter, fom såwäl till de särstilta förmwaltningss grenarnes båtnad, fom till det allmännas och den ffärs skilta frihetens säkerhet böra flå bredwid hwarandra, fam: werfande inom bestämda former, men med den äterhållningeförmäåga, fom ligger i ömsesidigt oberoende och fjeljs