— UD kluckande ljud som anger att 1:ste Tenoren går in i salsetten. 2:dre Basen slutar med en contraton, hvilket föranleder utrop af förtjusning och en fråga, vom det ej var contra C? Andra Basen bejakar detta och förklarar med ett svagt försök att härma en 32 fots orgelpipa, patt han stundom går till Assa — nya utrop af förtjusning, — Nu sjunges det oupphörligen och man slutar ej förrän heshet omöjliggör vidare qvertettsång för aftonen. Vår musikälskare fortsätter emedlertid sina öfningar på pianot och guitarren till dess blåsor på fingrarne tvinga honom att upphöra. Om musikälskaren njuter af all slags musik, är detta återigen ej fallet med musikkännaren. slan njuter aldrig utan att han ser något respektabelt namn som skylt på en komposition. . Då deremot frossar han ordentligt. Hans musikaliska öra uppfattar hvarje nyans med ovilkorlig säkerhet; han talar om pizzicato och Arpeggio, septimor och dominanter, såsom endast den fulländade kännaren är i stånd till. Musikens Heroer är ett uttryck som ständigt lesver på hans läppar. Ilan känner i grund Mozart, Haydn och Beethoven; dessa älskar, afgudar han. Han nämner med en viss aktning Bach och Händel och medger att det kunde blifvit något afsa Carl Maria v. Weber. Öfriga kompositörer ha i hans ögon alls ingen rang. Man hör honom högljudt prata och skratta på concerter å la Strauss och han betraktar med förnämt medlidande dem som med hänryckning lyssna till Rossinis tjusande melodier. Frågar man honom då — vi vilja kalla honom Kamrer X — hvad han tycker om musiken, svarar han med en gäspning: Åh inte är det musik, nej hör då på bara en liten, aldrig så obetydlig bit af Mozart, Beethoven eller Haydn — se det är musik! Ja det kan man kalla musik, t. ex, trallallalla la--la--la tra