tala för sin Hemort, utan fatta hela Fäderneslandet, ja, mensklighetens heliga sak. På det såttet får Landet dugz liga rikodagomän, fom känna sitt landskap i grund, fun: na swara för detsamma, wärja dess rätt, skaffa det nya förmåner och kraftigt bidraga till dess utweckling i alla afseenden; sådana riksdagomän betalar allmogen ej för dyrt. — Då allmogen här nästan i alla pastorater har rätt att wälja sin själasörjare, må man då se till att dessa wal ske med ömmaste samwetsgrannhet, utan mans namån eller med tanke på jordiska fördelar, få att förs samlingen werkligen får en rätt fjäla-herde, fom med lugn och wälsignelse förmår werka i sitt flora, men swåra Pall. — Då främlingen med sitt fartyg strandar på wår kust, må Gotlänningen då fom alltid wara rask och wåg fam i att ur de rasande böljorna bärga folk, skepp och gods; men må han göra det med rent hjerta och såsom en god kristen för en måttlig lön, af blott kärlek till en nödställd broder, om denne oc ej talar wårt språk: endast sålunda är lifdsfaran derwid priswärd och då hedrar bragden Gotlands folk. — Ändtligen må Gotlandssbönderna alls tid med öppet förtroende i allmänna angelägenheter endast wända fig till de dugliga och nititiska embets-mån, dem Konungen sändt of till Landets styrsel, hörande willigt deras råd, men ej dem fom komma från dyrlejda örens tasslare och willosandar, fom för egen slem winning leda allmogen in i processer och farliga widlyftigheter; ty redz liga och oegennyttiga embetåmän hafwa den bästa erfa renheten af Landets och allmogens sanna behof samt ans swar för sina råd: från det hållet kommer endast det godt är, och ingen will sina egna något illa. Ty det är ju ej tänkbart att Kronans upplysta tjenstemän skulle wilja ins leda allmogen på något företag som är skadligt! — —. Allmogen må oc begripa fin ställning med afscende vå den nya tidens utweckling och de förbättringar, fom dermed äro tillkomne uti hushållning, jordbruk, pen: ningesrörelfe, m. m., och med skyldig aktning för fars och farfars wanor, söka rediga upplysningar om det nya samt med warsamhet och efterhand antaga något af detta. Så är det t. er. werkligen med föifteszrwerket, i wiss mån med myrsodlingarna och annat, fom, under ungefär samma förhållanden, på andra ställen werkat till landets och folkets förkofran, såsom på Oland, i Blekinge, SLÅ: ue, m. fl. Mycket nyttigt wore det härwid lag om de förmögnare af wåra bönder reste till andra landfra: per, såge på stället Hur de nya företagen der flagit ut och sjeljwa talade med allmogen i defa orter, deraf mycket nyttigt är att fe och lära: endast den, fom rest i andra länder, fan rätt tacka Gud för det myckna goda han har hemma. — Så må oc Gotlandisbonden lifligare deltaga i X. Bushållnings:-Sållffapets möten och förhbandlins gar och gerna höra def upplysta råd om nya tidens för: bättringar wid allmänna hushållningen, samt mycket alls männare för fina söner begagna underwisningen wid Lå nets förträffliga landtbruks-ffola; äfwensom ej ute bliiwa från de årliga landtbruks mötena och de landt: mManna-måten, fom för samtal om hushållningå-åmnen på flera ställen hållas i socknarna eller tingåawis. Allt sådant deltagande är högst wigtigt; och för hwems skull tillställas sådana möten om ej för allmogens skull och till def upplysning? — I afscende på skogs-wäsendet (deruti Landet nu nyligen fått en kronans embetsman till wår ledning) är mycket att önska: skogen har ar alls mogen hittills flerestädes blifwit illa handterad, träd i fin bästa wäxt fällda milliontals till sleepers, Elena bjelkar och för de alltför talrika kalkugnarna, weden såld för intet och föga tänkt på återsådd af skog. Allmänna plans teringar och trädgårdar wid bostäderna skulle gifwa måns gen en god inkomst och hela Landet ett täckt utscende. Må allmogen befinna, att skogen ej blott har wärde i och för fig sjelf, utan såsom ett naturens medel att skaffa skydd och fuktighet åt landet: utan stog försämras flis matet, regnet uteblifwer och Gotland kan bli en ödemark! — Då alla weta och erkänna, att det är af största wigt och Landets styrka att också bonden förstår något, må han sqjelf fom en ögonsten älska folE-ffolan (Konung Carl Johans största regeringshandling) och flitigt låta fina barn begagna den, både för den kristliga underwisningen och den werldsliga lärdomen; ty alla hans söner kunna sällan blifwa wid jorden, och då är lärdomen ur skolan ytterst wigtig för dem, som skola blifwa handtwerkare, sjömän, o. s. w. — SÅ må oc wår allmoge, fom är få wettig och lärgirig, snart bilda små focken:boFfamlin: gar på alla slällen. Den förträffliga skriften,Läsning för Folket, (en enda bok, fast i flera delar), fom Komms gen skänkt till alla rikets folkskolor, är ensam ett helt och ganska godt bibliothek. En god bok är en god män, och nyttig läsning är det ädlaste tidsfördrif, helst wid brasan under de långa mwintersqwållarna. Slutligen må Gotlands bönder med trofasta hjertan nu och alltid wända sina blickar till fasta landet, som är wåt rätta Moderjord, der Konungen bor, derifrån måns gen duglig odlare med förstånd och penninge:styrka hit inflyttat och derifrån näst Gud råd och hjelp kommer, samt i alla wåra förhållande likställa of med detsamma, få att wi ej genom några särskilta författningar och uns dantagåslagar göra oss sjeljwa till ett undantags-folk, utan alltmer och i alla hänscenden, såsom rikets öfriga landskaper, förenas med det dyra fosterlandet. Må alls a 6(3. Aftjid8 ntåF. 6. F fådren ärfda dvaderr wa