förswunnen är denna tid, och förstummad är denna Flaz gan. Konungsliga gåfwor hafwa blifwit strödda öfwer fosterön, och starka band hafwa blifwit fästade wid Ofters sjöns waktskepp, så att man der ombord nu förwisso wet, från hwilken strand räddningen skall komma på farans dag, likasom wi oc i fridens dag för wisso weta, att för de flora gåfworna är tacksamhet, trohet och cförtröttadt nit att tillgodogöra oss frukterna af dessa gåfwor, den wärdigaste gengåfwan. Till de många redbara, dyrbara förmåner, som Moderlandet förunnat Gotland, till de många band, fom öfwer wågorna förena oss med faft: landet, fom ej längesedan under wågorna och på fjelfiwa hafwets botten den underbara tråd, medelst hwilken wi, oberoende af afstånd, af storm och töcken, af köld och is, funna samtala med wår Kockung och wåra bröder, funna sända dem bud oh helsning, och inom några mir nuter eller timmar få mottaga deras fiwar. Hwad fom för ett sekel sedan ingen kunde ens drömma om; hwad många i det längsta ansågo såsom omöjligt, såsom för stort för den lilla ön, det afgjorde beslutsamt en kraftfull Furstewilja, och den stora saken gick i fullbordan, och i glansen af en wårsol, hwars like i blidhet kanske aldrig strålat öfwer Tjelwaris bygd, firade Gotlands folk en högtid, hwars like i betydelse det aldrig förut hade firat, Då det nemligen firade den nya Föreningssakten mellan det kärleksrika Moderlandet och den tacksamma Dotterz provinsen. Samma Carla-hand, som skref beslutet om det elek: triska telegraf-bandet, har nu wirat ett nytt, elexktriskt band omkring Gotlands hjerta, och det bandets knut och locka har Han lagt i ett barns rena ech warma hand! Löftesrikt och betydeljefullt har Kung Carl åt den nys borne Åttlingen af Konungahuset förlänat titeln: Hertig af Gotland, och Han, som sålunda satt en furstlig krona öfwer provinsens wapensköld, skall genom alltfortfarande huldhet och genom kraftigaste hjelp i nödens siund sätta kronan på sitt werk, på fin kärlek till wår fofter:d. Han har härmedelst ådagalagt, att Gotland, fast alitet, är för Honom wigtigt och fort; att Gotland, fast aflägset, lig ger nära Hans hjerta; och att Han känner detta landsskaps rika anlag och def möjlighet af en herrlig uppe blomstring, samt att wåra hjertans förboppningar om dessa anlags kraftiga utweckling innnit i Hans warma bröst en mäktig genklang. Oftare än förut skall nu Gotlands namn ljuda i de konungsliga salarna, och ju mera den nyborne Furstesonen blir Fäderneslandets älskling. desto mera ryktbart skall på samma gång Gotlands namn blifwa. Konungen har lagt det nya elektriska bandets lycka i eti barns späda hand! Men denna späda hand skall, med Guds nåd! en gång Ol manlig och stark; och blir den nyss borne Furstesonens hjerta Hans Attefäders likt, så skall Han bli en ära för sitt land, och strålarna ar Hans ära skola dröja öfwer den O, hwars namn Han bär, J de gamla nordiska hjeltesagorna, som så ofta med oförställd sanning uttala folkets förhoppningar och anspråk på sina furstar och höfdingar, men fom också tacksamt och troget uppe tecknat ädla furstars pris — i dessa gamla härder flår det skrifwet: furstesonen ware wis och mild, hug: full och djerf. Samma urgamla, äkta swenska förs hoppning och anspråk ställa mi utan ferymtan och ur wår ra hjertans djup, till den nyborne Arffursten: Blifwe Han wis och mild, hugfull och djerf! Blifwe han farlas wulen i tänkesätt och i bragd, i wett och wapen, i fred och härnad! Blifwe Han föresynlig i äkta riddarskap! Och blifwe Han sedan — hur Nordens Nornor än må wäfwa Hand ödes trådar — lika årsäll, fom Han då redan är älskad och wänsäll. Konungen har lagt det nyva elektriska bandets lycka i ett barns späda, rena och warma hand! Elt barn — det är ju hoppets leende bild, det är morgonrodnaden till en ny dag: låtom of derför i dag fira äfwen Hoppet — och hoppet ej blott om Honom, hwars födelsefest wi begå, och om Hans framtids ära och lycka; men och hoppet om det stora, gemensamma Fäderneslandet, om dess wälgång och trygghet, om dess friskhet och frihet, om dess utweckling och blomstring! Och derjemte och till sluts wårt enskilta hopp om det wågombrusade land. der wi byggt wåra hyddor och hem, der wåra arbetsdagar förrinna! Låtom oss wid denna feft helja det ungdomliga, det föryngrade Gotlands framtid! Öfwer ett idogt och tarfligt, manligt och tappert, enigt, fromt och gudfruktigt SGotlandå-rolt stige i morgonrodnadens hela prakt en ny dag, en leende framtid! Blifwe Gotland wärdigt fin Konungs huldhet, fina swenska Bröders kärlek! Då skall Han, fom wår Hertig är, bära sitt namn med stolthet, och warda wåt målsman, och föra wåra runor, och hägna mår wäl: gång med kraft och glädje! Med defa Tacksamhetens och Hoppets ord föreslår jag en underdånig skål för 4. K. 5. Arffursten, Oscar Carl August, Hertigen af Gotland! — ) Härefter ajsjöngos de första verserna af ett poem, hwilket sedan i dess helhet upplästes, och skall i nästa N:r införas. Derefter föreslogs twänne underdåniga tacbfambhetå och lyckönskningsadresser, en till H. M. Konungen och en till H. K. H. Hertigen ar Ostergöthland, och hwilka a dresser, som undertecknades af alla korporationers ordfö: