debatt. Det anmårktes och wisades å ena sidan, att dessa förordningar på intet fött utgå från samwetofrihetens grundsats och att enda egentliga motivet för lagförslagens framläggande warit swårigheten att anwända landsförwis: ningostraffet. Å andra sidan tillstyrktes warsamhet wid frågans bedömande och ansågs att de Kongl. förslagen ej woro få helt och hållet förkastliga fom de blifwit frames ställda och att de borde med åtskilliga förändringar antas gas, på det att man ide genom att fordra för mycet måtte äfwentyra att icke winna något. Hr Rosenqwist wäckte under diskussionen motion om antagande af en dissenterlag, i närmaste öfwerensstämmelse med den i Nors rige gållanve. Sa wäl de Kongl. förslagen fom hr Ros senqwists motion blefwo till lagutskottet remitterade. Bondeståndet. Wid behandlingen af Lekbergs mos tion, att rikets ständer måtte till Konungen ingå med en anhållan att H. M. täcktes bestämma dagen för fin Brös ning, fann fig Lekberg föranlåten att återtaga densamma, i följd af det allwarliga motstånd hang motion framfals lat inom ståndet, fom äfwen aldeles förkastade densamma, hwarefter de öfriga ståndens inbjudningar i detta hänfeens de med ogillande lades tid handlingarne. Plena d. 12 November. presteståndet. Kontraktsprosten Janzans motion, om inskränkning af lefwanna: och folportörsemwerkfambes ten, remitterades till Lagutskottet, hwarwid Prosten Bergwall instämde till alla delar i motionen och ansåg att om presterskapet skulle kunna motwerka mwilltomeningars nes framgång, få borde man gifwa det utwägar dertill och icke binda def händer. (2!) Han sökte äfwen wiia att klagomålen mot presterskapet wore obefogade. — Doktor Säwe wäckte motion, att K. M:t täcktes pröfwa hurus wida ite nedsättning uti de höga telegrafsafgifterna kunde anses lämplig. Borgareståndet. Grefwe Ankarswärds motion om revision af föreningsfördraget emellan Swerige och Nors rige, föranledde en längre diskussion, som på ett slående sätt bör öfwertyga det norska folket att ingen afwoghet förefinnes hos det swenska mot Norriges sjelfständighet, utan att det endast är misstänksamheten å norska folkets sida mot Swerige, som uttröttat och bragt Swenskarne att med köld och likgiltighet betrakta de unionella förs hållandena. Bondeståndet. Till ledamot i ståndets enskildta Beswärsutskott imwaldes Olaus Swebilius från Gots land. — Grosss från Calmar län wäckta motion om fros nofogdetjensternas indragning remitterades till Allmänna -Befwärss och Ekonomiutskottet. — Emot Rosenbergs från Christianstads län motion, om anslag af statomedel till kyrkoboggnader i stället för ftambofö: och kollektmedel, op: ponerade fig en stor del af ståndets ledamöter, hwaremot Joseph Smedberg, fom förenade fig med motionären, fö reslog det äskade anslaget till samma belopp fom flatåan: slaget för Kongl. Theatern, hwilken ej borde hyllad frames för kyrkan.