KÄRLEKENS DIPLONATI. (Ur Iluftrerad Tidning) En dag blef en af hufwudstadens kyrkoherdar ombedd att besöka en af fina församlingsboar, enkegrefwinnan 2 Kyrkoherden infann fig och emottogs af grefwins nan, ett ståtligt medelålders fruntimmer, fom med ett oroligt och bedröfwadt utscende förde själasörjaren i sitt kabinett. — Förlåt mig, goda herr doktor, för det jag befwå: rat, började grefwinnan; men ni kan inte föreställa er bur illa det flår till här i huset ... min dotter .. — Fröken Alma, inföll kyrkoherden nu i fin ords ning orolig; det måtte wäl intet händt mitt snälla och älskwärda skriftebarn någon olycka! — Den största olycka fom kunnat hända henne, was rade grefwinnan; ac den wälsignade kärleken! ... förles Pen är ju sjeliwa olyckan, hr doktor! — Hå, yttrade den andlige något lugnare, utan den olyckan hade säkerligen hwarken jord efter himmel funnits. — Må så wara, men tänk er min bästa doktor, den tokiga flickan har gått och förälskat sig i en skolmästare ... Min dotter, mitt enda barn, kär i en skolmästare. — Pcad heter den skolmästaren? — Osterberg eller Ostergren ... något på berg eller gren war det. — an det wara magister OÖsterberg, den unga vis karien i församlingens trivialskola? — Ja, få war det ... herr doktorn känner honom då ... Nå? — Magister Osterberg är en serdeles aktad ung man med godt hufwud och goda kunskaper, upplyste fyrfolers den, han är, fom kanske grefwinnan wet, en mycket Iyckz lig predikant. — Gudnås så wisst, anmärkte grefwinnan. — Så är han poet, fortfor kyrkoherden, han har helt nyligen wunnit andra priset i swenska akademien. — Jaså han är poet med, jag kunde tro det, yttrade grejwinnan med en wi förtwiflan; men hwad är det då ban skrifwit, den olrckjaliga menniskan? — Ett poem öfwer Polhem och fom röjer de mac raste anlag. — Polhem 2 hwad är det för en? — Den store mekanikern, fom i början af adertonde århundradet ... — Ah, jag wet, inföll grejwinnan, han fom gjort polhelmslåsen ... Ger man då äfwen pris för äremins nen öfwer klensmeder? ... Med hwad är han af för ers traktion den der magistern? ö — Hans far är en gammal hederlig församlingobo, och, som jag tror, skräddare till professionen. — Ekräddare! skrek grefwinnan, hoppande upp från divanen, det fattades bara det för, att wara komplett! — Men hur har magister Ofterberg blifvit bekant i herrskapets hus?