gen blifwit stärpte, yttrar fig Handels-Föreningen fom följer: Saten har ännu flere fidor och Handels-Föreningen utbeder fig att äfwen få arflöja dem. Den första är, att alt för liten pröfning ännas den Candidat fom söter att winna Handeltorätt i Stad eler å Landet. Enligt K. Hand.-Ord. d. 22 Dec. 1846 bör den, fom söter rättighet att idta bandetsrörelse, bland andra egenskaper äga dem, att kunna skrifwa läsligt, rätna qvatuor specles i enkla tal och bråt samt föra bot och rätning på det för handeln i allmänhet öfliga fätt, men föreskrist sarnas om hwem fom i detta fall skall undersöra ech utfärda betyg öfwer den sötandes kunskapamått. Därjöre anlitar den sökande wanligen män oc) wäns wänner, oc) får sålunda lätt de betyg han behöfwer, samt minner på dem handetorätt, utan att måhända tefitta någon af de egenskaper som den åbetopade Kongt. författningen föteskrijwer och utan att baswa I otket praftiferat. HandeloFöreningens fullmäktige innehar för närwatande ett betyg, på grund bwaraf Konungens Befallningoshafwande meddelat bandelsrättighet åt en snickaregefäll, utfärdadt af en person, sjelf med handelsrättigheter sötsedd, hwilten ådagalägger en sädan orunnighet att han icke ens kunnat skrijwa titeln under sitt namn utan i stället för victuallebandlande tecknat Witutal-Handlande. Eniigt föreskrift skall Handels-Föreningens fullmättige inom wiss tid öjwerklaga de ar Konungens Befallningshafwande meddelade Landthandelsrättigheter, men som erfarenheten wisat att wederbörande, ehuru niångfaldige sådane klagomål af fullmäktige med fog anförts, icke berwid sästat behörigt afseende utan förmodligen ansett samma härtöta af partiskhet oc) egennytta från jullmäxktiges fida, få ha fullmättige numera icke anfett mödan wärdt föfa ändring uti Landshöfdinge-Emdetets åtgöranden, hwilra haft til följd en ständigt wärande Landthandetöcorps med dess många goda men än flere dåliga sidor; det torde och ej sarna intresse nämna att det icke hörer till undantagen att löntrögeri jemwäl drifwes i bredd med Landthandeln. Den andra sidan rörer Gårdfarihandeln. Tiden för detta slags handel är längesedan förbt; må man blott se tillbaka på skälen för denna handels första uppkomst och man skall falla i förundran öfwer att den ännu får idkas. De sju härader af Eljororgs län, åt hward allmoge denna handel är bewiljad, har icke samma utseende nu fom förr. Jordbruket därslädes litsom öfver allt 1 Swea Land, har gått raskt framåt, och föder nu länets innewånare hwars armar troligen bättre behörtves därtill än till der dagdrifweri fom gårdfarlhandlande Westgötar nu tillåtas önva. Den ursprungliga Westgötahandeln hat eck till den grad urartat, att i stället för det den skulle idtas med Westgötarnes egna tillwertningar, den nu, twärt emot författningarna bedrifwes med för provinsens bemflöjd alldele8 främmande både utoch inländska manusacturwaror. Men detta är icke Gårdfarihandelns mörtaste sida. Man bör icke betwifla hundradefaldt upprärnade exempel hwilka lägga i dagen att Gårdjarthandlandena med fina waror lära pafa på och besöta en del ställen då husfadren är frånwarande; då öswertala de lätt hemmawarande befolkningen få äldre fom barn och tjenare att, utan afseende af behof råd eler lägenhet, töpa af det medförda för hwars lättare realiserande den mindre hedetliga utvägen begagnad att de waror fom äro af mindre betydenhet och hwaro manliga pris hwar oc) en känner säljas särdeles billigt, ja ofta under fitt mwerkiiga wärde, för att derigenom lecka till töp af andra dyrbarare och mindre kända waror. Den enfatdigare befolkningen tror då att alt är i samma förhällande billigt och föper söljartligen äjwen af desse sater, men met icke att just då får den betala, icke allenast en hög avance å detta utan jemwäl hela rabatten och än mera å det sörst föpte. Ålete exempel af ännu bedröfligare halt funna upprärnas, men som de äro utom gränsen för denna skrifwelse, oltswa de och sörbigångne. Emellertid är Gårdfarihandeln en frätande kräfta i samhället, fom otwifwelaktigt bör borttagas. Så är oc förbållandet i fafend tredje fida med de tringwandrande Handelo-Judarne, hwars mandater genom allmänna pressen äroltillräctigt kända för att här widare behöfwa omordas. DÅ Hendels-Föreningen till Tu. framför dessa rader, få sker det i affigt att påfalla Tit. wertsamhet wid stundande Riksmöte, töt minuthandelns upprätthållande, dymedelst att genom äncamålsentiga författningar sande bandet måtte njuta erforderligt skydd och tillnädjas behörigt anseende medelst: l:o benämda jöreskriftet huru och af hwem betyg öfwer competence till Handelorättighet skall utfärdas. 2:o att Landthandeln måtte inskränkas til wissa platser, samt attaetillstånd därför, icke ensamt finge bero af socknemenighets till-eller ajstyrkan. 3:0 att rättighet till handel icke finge tilldelas Embetsoch Tjenstemän ehwad de innehafwå lön af flat, stad eller commun sålänge de fin befattning utöfwa och fin lön uppbåra samt Handtwertate sålänge de sitt yrke drifwa med undantag af försäljnungen af egne tillwertningar. 1:o att Gårfarthandeln, såsom nu mera inget afseende behöflig, måtte helt och hället indragas, samt 5:o att Judar icke måtte tillåtas i land eller stad kringdrifwa och till sörsätjning utbjuda hwarken tillåtet eller otillåtet kram. — K. Postångfartyget Polhem afgår i dag sista resan på Stockholm för året; och kommer framdeles attatillkännagifwas, när winterturerna häremellan och Wes sterwik taga sin början. — Profesz;or C. Säve, den förste innebafiwas ren af den nya lärostolen i nordiska språk wid Upsala unirersitet, har den 21 dennes blifwit i embetet inställd. — Dramatisk nyhet. Med intresse skola säkert wåra läfare erfara, att Ör Jolin författat ett nytt fems afto drama, hwartill han hemtat ämnet från den romans tiska period i Gotlands historia, då det gamla hanseatiska Wioby eröfrades ar danska konung Waldemar IM, genom förräderi, sasom folksägnen berättar, af en ung gotländsk jungfru, hwars kärlek denne lika jörslagne fom tappre fos nung förstatt att winna. Stycket, fom är skrifwet på rimmad vere, har till titel: Ung Hanses dotter, och kommer att uppföras å Kongl. Theatern i Stockholm i början af nästa år. — (Korrespyndens.) I bref från Batavia af d. 23 Angusti föorekommer följande, fom härstädes bör wara af intresse: 75. d. Cottingham, f. d. Prins Dåcar muvarans de Prince Aljred är postångiartyg emellan Sydney