Utdrag ur Personalier uppläste wid H. M. Konung Oscar den 1:8 bes grafning i Riddarholmskyrkan d. 8 Aug. 1859. (Forts. och slut.) Konungen kunde likwäl ännu glädjas åt lyckan af Sin tredje Sons, Hertigens af Ostergöthland förmål: ning med Prinsessan Sophia af Nafau, fom firades ren 6 Juni 1857. Han fick äfwen upplefwa fröjden af att ur denna gren af fin ätt fe nya telningar uppspira, och kunde åter wålsignande sluta i fina armar en Sonson. Prins Oscar Gustaf Adolf fördes den 16 Juni 1858 och erhöll af Konungen, sin Farfader, titeln Hertig af Wermland. När 1857 års sommar ingick, tillstyrkte läkarne, att Konungen skulle begagna hafobaden wid Särö. Ledfas gad af det allmänna deltagandets spända förwäntan och oroliga förhoppningar, afreste Konungen den 22 Juni till denna badort. De första underrättelserna om Hans helfo: tillftånd tyckes wara egnade att ingifwa hopp; men snart förswunno åter de tecken, fom gifwit anledning att wänta en tillfriskning. Konungen återwände från Särö utan att Hans hel fa blifwit förbättrad, och sedan Han till Riksdag och Storthing aflåtit propositioner i affeende på rikostprelsens ordnande, öfwerlemnades den 25 September 1857 res geringen öfwer de förenade Rikena med full konungolig makt och myndighet åt Sweriges och Norges då warande Krons prins, fom nu är be bada Rikenas regerande Konung. Teckningen af den tid, som derefter ännu återstod af Konung Oecars lif, skulle endast wara en tafla af Daf: brutet, med tålamod buret, lidande. Aldrig hördes, uns der plågornas och aftynandets långsamt förlidande time mar, en klagan komma öfwer Konungens läppar. Al: stade Barns tillgifwenhet, Folkens djupa deltagande mwoz ro egnade att lindra Hans smärtor. Och om en wår: dande kärlek fan förljufwa det jordiska lidandets stunder, få har wisserligen aldrig en sådan med ömmare, outtrötzs ligare, poffmera sjelfuprande omsorg stått mid en fjul: bädd, än den fom egnades Konung Oscar af Hand i döden älskande Gemål. Upphöjd öfwer menskligt pris, skall den i de Nordiska folkens tacksamhet oförgängligt lefwa. De tänkesätt Konungen hyste för Sin Gemål, för Sin Ått, för Sina Folk, den känsla, med hwilken Han, redan öfwerwäldigad af sjukdomens makt, tog afsked från Sitt werksamma lif och otwifwelaktigt äfwen från de lefs wandes rike, har Han, på ett sätt fom klart upplyser Hans sinnelag, uttalat i slutet af Sitt den 17 Juni 1857 upprättade testamente. Så lyda dessa afskedets ord af de förenade Rikenas Konung: Slutligen och då jag upphör att lefwa, må dessa plad förwara uttrycken af min tacksamhet för den öm het och innerliga kärlek, hwarmed jag af en älskad Se mål warit omhägnad, för den lycka och glans hennes fällfporda dygder och höga förstånd spridt öfwer Komm: aaborg och Nike, för den lydnad och förtroende, älskade Barn mig städse wisat, för det fosterländska nit, fwars imed mina Söner understödt min Regerings omsorger, för den tillgifwenhet och enighet fom dem sins emellan förs enat, för den trofasta redlighet, hwarmed Embetsmän