betungas och de wägfarande ide hindras i deras frams komst. Kgl. Resol. på Allmogens beswär den 16 Marti 1739 8 39. Då allmänna lagen uti 25 Cap. 25 Byggn. balken owillforligen stadgar att landswäg bör wara tio alnar bred, men Riksens Ständer wid 1815 åro rikodag hes Kongl. Maj:t i underdånighet anmält, att denna förskrift i werkställigbeten på flere orter skall medfört betydliga fivå? righeter och kostnader, hwarföte och Rikjens Ständer ans hällit att detta stadgande i wissa uppgifna fall måtte Bli wa inskränkt, har Kongl. Maj:t med anledning deraf, i nåder funnit godt stadga och förordna: det må hädanefter Kongl. Maj:ts Befallningohafwande på de ställen der af ålder landewägarne warit till mindre än den lag ftad: gade bredd ar 10 alnar anlagde, och deras utläggande till denna bredd wore förenad med alt för stora fwärig: heter efter fordrade betydlig kostnad, pröfwa de derwid för rekommande omständigheter för hwarje särskildt fall, och med anledning deraf, ifran lagens allmänna föreskrift bewilja undantag; Hwarförutan Kongl. Maj:t uppå Nit: sens Ständers i sammanhang härmed gjorde underdåniga hemställan jemwäl i Nåder tillatit def Berallningshbafmans de att, wid sådana händelser, der landewägs utwidgande eller förbättrande anses owillkorligen nödig, men arbetets fullbordande finnes förenadt med alt för dryga kostnader för wederbörande wäglottoägare, och enär det af mwägdele ningsinstrumentet kan inhemtas att kostnaden till wägens förfättande i det bättre skick, som sålunda erfordras, wid förra wägdelningen icke gätt i beräkning, en slik kostnad till wägens ifrågablifwande iständsättande uppå samtlige Häradoboerne fördela. Kgl. Kungörelsen d. 28 April 1819. Wågar skola fyllas, och högas upp med sand och grus, och åhrliga bätttas, få att watn therå ej stadnar. Å båda fidor skola diken göras ther thet fre fan, få oc aflopp ther utur, hwar få nödigt är. 25 Cap. 6 8 Bygg. balken. Uti 4 Cap. 1 8 Byag.-Balken stadgas wäl att då farwäg lägges ifrån by föal utom bredden tagas 2:ne alnar på hwardera sidan till diken om få tarfwas; men bredden af sjelfwa dikena år ej uppgifwen och ännu mindre finnes stadgadt om bredden af landswägsdiken. Af dessa lagbud finnes 1:o att landswäg till mindre Bredd än 10 alnar får äga rum der den af ålder få warit. 2:o att om smalare äldre landewäg skall owillkorligen 3: kas i bredd, hwilket i hwarje fall skall af Konungens Befallningshafwande pröfwas, och kostnaden för en får dan förbättring skulle befinnas för dryg för mwäglottås ägarena, jamt ej hafwa i föregående wägdelning ingått, Konungs Vefalln ingehafwande må en slik kostnad på samtliga häradsboer fördela. 3:o att diken icke i hwad fall som helst skola gräfwas på ömse sidor om wägarna.