nyare Europas strider hafwa i detta afseende ett märk: ligt skaplynne: under det att den allt starkare utwecklade industriella werksamhet, fom har sin lijoluft i fom färden mellan folken, med wexande makt söker att befräme ja freden, sträfwar å andra fidan den allt starkare och mångfaldigare förbindelse, i hwilken de Europeiska ftaternad yttre politiska förhållanden med hwarandra inträdt, att gifwa stridens område en flörre utsträckning och göra hwarje krig allmänt. Denna de twenne werldokrafternas kamp med hwarandra, i hwilka de politiska brytningarne blifwa häftigare och mera mångartade än någonsin, wi fade fig äfwen i det krig. fom nu hade blifwit upptändt emellan flera af werldedelens största stater. Den utdnwvas de fin werkan äfwen på De förenade Rikenas ställning, likasom på flera andra makters. Sorgens mörka skugga föll åter öfver Konungens hus, då döden skördade den spädaste telningen af Hans ätt, Arfprinfen Carl Oscar, den 13 Mars 18534. Otwifwelaktigt är, att den fjäldfpänning, i hwilken de flora politifta förwecklingarne utan uppehör försatte den från en swår sjukdom nyss tillfrisknade Konungen, äfwensom smärtan öfwer att fe ett framtidehopp qwäfwas i sin första knoppning, utöfwade en menlig inwerkan på Hans helsa. Men hwarken bekymmer eller sorg kunde afhålla Honom från att med ansträngd ifwer följa de inre statsangelägenheterna i alla def grenar. Det yttz rande, man tillägger Honom: att en Konung kan dö, men Han kan icke wara sjuk, — är ett träffande uttryck af den syftning, fom låg i hela Hans handlingssätt. Den sista gren af l gstiftning. om hwilkens förbätt ring Konung Occar till Swenska rikodagen aflät förslag, war den som bestämmer förhållandet mellan Kyrka och Stat. Konungen kastade Sina blickar öfwer landet; Han såg, huru en tilltagande oro herrskade på själens innersta område och bar fin frukt i en smäningom mwerans de söndring. Besinnande def grund och def art, aktande på de teten som andra länders, särdeles brödrarikets, kyrkliga tillstånd företedde, och på de tänkesätt fom andra Protestantiska församlingar yttrat, fördes Han allt mera till den åsigt i afseende på grunderna för lagstiftningen rörande dessa maktpåliggande ämnen, som gjort sig med mer eller mindre styrka gällande i Europas öfriga Prote stantiska stater. — Han lät för Ständerna framlägga förslaget om landsförwisningostraffets afskaffande, om res ligionsfrihet under wissa wilkor för främmande troötefäns nare, oh om frihet till gemensam andakisöfning inom den Lutherska kyrkan. ÄÅnnu en genomgripande åtgärd på lagstiftningens område war förslaget till ogift qwinnas rätt att wid tjugufem års ålder wara myndig: en rätt, af hwilken redan, ibland talrika skaror af Sweriges qwinnor, Konung Oscars egen Dotter har begagnat sig. Utsigten till en ny framtid för fommiunibationswåfens det inom landet öppnades genom de storartade förslag till Jernwägsanläggning, fom förelades riksdagen. J en anz nan gren af nyare tiders kommunikationsmedel war en wäsendtlig förbättring redan tillwägabragt, derigenom att fyra stora Telegrafslinier på en kort tid blifwit inom Ni: fet förda till werkställighet. J många riktningar framställdes förslag till befräms jande af landets materiela förkofran, till uppjyllande af statssöröaltningens behof, och icke minst till underftöds jande af det arbete, fom har till sitt ändamål ett grund wilkor för alla samhällsinrättningars gagneliga werbfams bet: bildandet af det uppwexande slägtet genom den of: fentliga uppfostran. Ett budskap, som kom Ständerna tillhanda under loppet af deras öfwerläggningar, war regeringens tillz kännagifwande, att den börda, hwilken mer än ett år? hundrade tryckt på swenska handeln, war förswunnen, ges nom afskaffande för alltid af alla De afgifter, fom för fartyg och deras laster erlagts wid farten genom Ores fund och Bälterna — en förmån, fom, emot öftwverends kommen ersättning, wanns genom den Traktat, hwilken de förenade rikena och flera andra europeiska makter afslöto med konungen af Danmark i Köpenhamn d. 14 Mars 1857. — Med oförminskad ihärdighet hade Konungen deltagit i de mångfaldiga arbeten, som föregingo widtagandet af dessa åtgärder och framläggandet af dessa förslag i båda Hans riken. Han syntes stå på middagshöjden af sin kraft, i den fulla blomman af Sin regerings mwerkfams het. Men redan tärde sjukdomens smygande makt på Hand inre. Hans arbetökraft begynte att småningom aftaga, Hans själs lifliga werksamhet att wecka för wecka fördunklas: snart kunde Han endast med mattade sinnen, likasom ur ett wäxande fjerran, deltaga i Sina käraste planers utweckling: styrelsens ledning föll ur Hans domnande hand. Det war mot slutet af wintern, inpå året 1857, som de första tecknen framträdde af Konungens sjnkdom. Vår ren fann Honom redan med brutna krafter. Knappt tyckes, efter de första månaderna, hoppet om förbättring hafwa lyst för Honom sjelf. Småningom lade fig wan: maktens töcken, stilla, men oemotståndligt, öfwer denna före få ljusa och werksamma fjäl. (Forts.)