Under tiden begynte andra föremål för Regeringens omsorger att påkalla en uppmärksamhet, fom i det föl jande skulle allt mera stegras. Det första steget till en genomgripande förändring i Elementarlärowerkens inrättning togs, på grund af Rikets Ständers gjorda frams ställningar, genom Kongl. Cirkuläret af den 6 Juli 1849. Det första större Jernwägojöretag fit Regeringens fante tion genom oktrojen af den 28 December 1848 för Bo: laget till åstadkommande af jernwäg mellan Orebro och Hult. — — — — — — — — — — — — En mild Försyn hade, under de mödor och omsorger rikostyrelsen medförde, skänkt Konungen den renaste af all jordisk lycka, den, ur hwilkens friska fälla flöda glädjens gåfwor till Konungen såsom till den ringaste undersåten: familjlifwets lycka. Konnng Decar njöt i fullt mått af denna fin sällhet: den gaf Honom en wederqwickande hvis la efter mödorna, en hjertats fristad i stormen. Fyra blomstrande söner hade Konungen sett uppwexa omkring sig och hinna den ålder, då de, en efter annan, kunde göra Honom sin ed. ÄAnnu obruten af förlusternas wåld, nådde denna lycka sin höjd, då H. K. H. Kronprinsen år 1850 firade fin förmälning med en älskad brud, Prins Å sessan Lowisa af Nederländerna. — — — — Under de mångfaldiga omsorger Konung Oecar egs nade åt statsbestyren, war Han ingalunda främmande för sjukdomens hämmande oro. Plågad af ett mer än tjuguårigt hjertlidande, fortfor Han likwäl oafbrutet att med rastlös ihärdighet egna fig åt arbetet i sitt fohungss liga kall. Med året 1852 syntes likwäl en tid wara kommen, då sjukdomen likasom sorgen war skickad att i ännu mörkare skepnad hemsöka Hans boning. Om wåren detta år angreps Komumngen af ett lefwers lidande, fom ingaf läkarne bekymmer och föranlät dem att tillstvrka Hans Maj:t begagnandet af en brunnskur wid Kiosingen. Åtföljd ar fin Gemål, af Prins Gustaf och af Prinsessan Eugenie, afreste Konungen den 10 Juli till Tyskland. Under denna Konungens frånwaro på utrikes ort trädde den i MRiksakten stadgade Interimöreges ring för de förenade rikena, sammansatt af båda Rikenas Statsråd, för första gången i werksamhet. Den 15 Jus li anlände Konungen till Kiosingen och begagnade der, till den 21 Augusti, brunnokuren med den ytliga på: följd, att det onda häfdes. Sedan Drottningen aflagt ett besök hos fina Höga Fränder i Minden, anträdde Deras Majestäter en kort resa till Schweig oh Rhens länderna, hwarefter De den 11 September inskeppade sig i Lubeck och den 16 i samma månad landstego i i Kriftias nia. Under wistelsen derstädes träffades den konungoliga familjkrets, hwilken dittills framlefwat ett så lyckligt, af inbördes kärlek förljufwadt lif, efter Försynens outgrund: liga rådslag, af den bittraste sorg, då Konungens andre Son, Prins Gustaf, Hertig af Upland, efter on fort fjuks dom, den 24 September bortrycktes af en förtidig död. Klagan öfwer denna förlust skall länge ljnda bland Swes riges och Norges folk. Åt det konungsliga fadershjertat gaf detta flag, efter hwilket det aldrig upphörde att blös da, sannolikt den första dödsstöten. Redan sjuk, lemnade Konungen den 11 Oktober Christiania och anlände den 16 nästpåföljande till Stockholm. Redan den 23 i fam ma månad hade en wåldsam typhus få mwunnit öfwverhans den, att Konungen måste falla den knappt mer än en månad förut upplösta Jnterimsregeringen att ånyo träda i werksamhet, och han kunde icke återtaga styrelsen förr än den 12 April 1853. En glädjens ljusning gick genom detta sjukdomens och sorgens dunkel, då, den 14 December 1852, en ny arfs winge till Sweriges och Norges throner såg dagen. Konunz gen gaf Åt den nyfödde sonsonen, hwilken i dopet undo: fick namnet Carl Oscar, samma titel fom Han sjelf has de burit, den af Hertig af Södermanland, Då Konungen, efter en sjukdom, fom fört Honom till grafwens brädd, åter tillfrisknat och återwunnit fraf: ter, syntes Hand helsa wara få stadgad, att ännu många års lif och werksamhet kunde wara Honom beskärda. Men dertill hade, efter menniskors sätt att se, erfordrats en längre tids hwila, och en, under åtminstone någon del af hwart år, åt helsans bibehällande egnad omsorg. Men denna hwila och dessa omsorger uteblefwo. J känslan af återwunnen helsa sparade Konungen ingalunda de nyss förut brutna krafterna; Han angrep med större ifwer, än någonsin, de arbeten, till hwilka Han kände sig kallad, och åt hwilka Han snart utan uppehåll offrade dagens och ej sällan nattens stunder, likasom hade en inre stämma sagt Honom, att den föresatta tiden för Hand werkfame het på jorden icke mera war lång. Så wäl de yttre pos litiska förhållandena, fom wigtiga inre förwaltningsåtgärs der påkallade Regeringens oaflatliga uppmärksamhet, och det sista, nu begynnande tidskiftet af Konungens regering betecknas i båda dessa hänscenden af tilldragelser, hwilka af Nordens häfder skola bewaras i ett waraktigt minne. J sammanhang med näringarnes starka utweckling hade för penningerörelsen i landet nya inrättningar mi der en följd af år bildat fig dels Enskilda Banker eller Filial:Banfer, dels Hypothekoföreningar. Med fästad uppmärksamhet å dessa förhållanden och för att förefome ma den stockning i allmänna rörelsen, fom man hajt skäl