långwarig fred och under en hittills osedd uppblomstring af industriel werksamhet samlats i samhällenas inre, foms mo plötoligen till utbrott, och tände en brand, fom fyntes hota med ingenting mindre än förstöringen af Euros pas förutwarande samhällobyggnad. Wid detta utbrott blandade sig de elementer, som sträfwade till en friare utweckling på laglig wäg af statens inrätiningar, med dem, som syftande till en omstörtning från grunden. Maktlös met deras förenade kraft, fammanföll den beftås ende ordningen, såsom hade den blifwit rörd af ett troll: flag: tilldess att söndringen mellan de segrande, och farhå gorna hos dem, fom stått fjerran från striden, beredde en återgång, fom blef wåldsam, i samma mån fom genom ben ytterliga rörelsens öfwermakt omhwärfningen warit fullständig; och då de brutna samhällsformerna skulle åter sammanfogas. syntes de för fin sammanhållning erjordra en yttre ansträngning af kraft å styrelsernas sida, som i widsträkta kretsar framkallade missnöje och bekymmer. Näs stan oberörda af dessa hwälfningar, kunde de ESkandinaz wiska Rikena, hwilka — lift Storbrittaniens D-ftat — byggde fin säkerhet på en urgammal frihet och en i lage liga former föregående utweckling, från ett lyckligt lugn skåda omkring fig öfwer de stormiga samhällswågor, fom på Europas fasta land i raseri brottades med hwarandra. Endast en swag efterdyning af de stora folkrörelserna på kontinenten lät fig förnimma i de beklagliga uppträs dena på Stockholms gator i Mars 1848 — oroligheter, under hwilka Konungens milda och menniskoälskande fins nelag klart framlyste. Under det de båda rikena woro förskonade från fådas na inre skakningar, som wid denna tid störde många ans dra staters lugn, och medan deras representativa förfame lingar i stället woro sysselsatta med arbetet för den fred liga utwecklingen af deras samhälldinrättningar, nalkades krigets åskor till Norden. Den i de Danska hertigdöme na utbrustna resningen förde snart till ett öppet krig emot deras lagliga regering, i hwilket det wäpnade mot: ståndet understöddes af Preussiska och Tyska stridskrafter. En öfwerhängande. fara hotade Danmark. Det wäntade — i en strid, som upprunnit icke minst af yrkande på folkfrändskapens rätt, — hjelp och stöd af sina Nordiska stamförwandter. Konung Occar betänkte sig ej länge. Klart uppfattande ögonblickets wigt och de pågående till: dragelsernas betydelse för Hela Norden, skyndade Han att bifpringa Danmark. Genom en till Kabinettet i Berlin ställd deklaration tillkännagaf Konungen, att Han, utan att wilja inblanda sig i frågan om hertigdömet Sleswigs ställning, skulle, i händelse striden icke inskränkte sig till detta land, utan de Tyska trupperna betrådde äfwen anz dra prowinser af den Danska monarkien, fe Sig föranz låten att låta en armecorpå afgå till Danmark, för att i förening med de Danffa trupperna, dot endast förfwars wis, agera emot detta den Tyska krigsmaktens anfall. Med beredwillighet understödde få wäl den Swenska Niksdagen som Storthinget i Norge Konungens afsigter. Starka rustningar företogos af de förenade rikenas ftrids: krafter: deras eskadrar wisade sig i sjön, och i Skåne fame mandrogs en SwenffsNorfe armecorpå, hwaraf en del öfwerfördes till Fyen. Detta war det första steget till ett werksamt bistånd åt Danmark af en wänskapligt fin nad makt, och förfelade ide fin werkan. J början af Juni 1848 begaf sig Konungen till Malmö, der Han wistades i trenne månader, och war reft, efter inwecklade och lifliga underhandlingar, Sonvenz tionen om en sju månaders wapenhwila den 26 Augusti 1848, under Konungens af Swerige och Norge bemeds ling, afslöts af Danmark, å ena sidan, och Konungen af Preussen, få wäl i eget namn fom på Tyska förbundets wägnar å den andra. Det genaft derefter utbrytande missnöjet och misshälligheterna inom det då i Frankfurt församlade Tyska Parlamentet wisade bäst, Huru förmåns ligt detta fördrag warit för Danmark. Det försök att wägra åtlydnad för dest bestämmelser, som gjordes från de Tyska krigsbefälhafwarnes sida, blefwo fruktlöfa, och fil: leståndsfördraget upprätthölls, under förhoppningar om en billig och säker fred. Det war en seger för en på samma gång warsam och kraftfull politik, fom wisade fina wapen, men unde wek att utgjuta blod, få länge ide det twingande ögons blicket war inne. — — — — — — — Sedan emellertid kriget påföljande wår ånyo utbrutit i Hertigdömena, tilldess ännu en wapenhwila, afslutad i Berlin, för en tid bragte det till tystnad, afläto de krigs förande Regeringarne, den Danska och den Preussiska, till Konung Dåear en inbjudning, i hwilken få wäl Ena land, i egenskap af medlande makt, fom äfwen Frankrike och Rysland deltogo, att under stilleståndstiden låta ber sätta norra delen af Sleswig med en ockupationscorps af Swenska och Norska trupper, för att upprätthålla den lagliga ordningen inom denna del af Hertigdömet. Ses dan styrkan af denna corps blifvit, i enlighet med Kor nungens yrkande, bestämd genom öfwerenskommelse med Danmark och Preussen, afslöts i Kristiania den 13 Aus gusti 1849 den Konvention med Danmark, som närmare bestämde wilkoren för ockupationen. De förenade Nike nad trupper höllo derefter under nära ett år det öfivera