Till H. K. H. Hertigen af Östergötland, i Wioby den 1 September 1859. Wälkommen, Furfte! til wår gamla stad, Du Wasars Ålitling, rik på hopp och minne. Bland gråa murar, bristande arkad War trygg och glad, Ty tro och mandom brista ej härinne. ES Förr på mår ring-mur Segef-tornet flod Med Wisbvo flagga, winkande åt hafwet; Det talade om makt och wiking-mod, Om guld och blod, Men med måtr lyckas fall det blef begraswet. Dock minnet leker med hwad fordom mar: Wår hamn war wid och måra flottor rifa. Nu hoppas Gotland på hwad än det har, Att Du är qwar Och wåra sjömäns mod fig alltid lika. Derför, när Du gör dina sommar-tåg Kring Ofterhaftvets skönt besjungna wågor, Oh öfwar dina gossars wiking-håg J tackel, tåg Wid stormens gny och karonadens lågor; Så sände Du, fom för mår flotta an, En wänlig blick till Gotlands gröna stränder. Och lägge Du, wår Konungs närmsta Man, Som Du det kan, Wår bön oc hyllning i Hand egna händer. Då skall de gamla Gutars wäna Ö, Som fordom af Psilander war förswarad, Så lugn och troggad i den wreda sjö, Enhwar här dö Och strand och land och frihet bli förswarad. Wälkommen, Öscar! då til Guta sirand, Till gamla Wisbv, minnets stad i Norden. Ditt namn, omslutet af wår kärlels band, Från land till land Med häfd och flagga flyge omkring jorden!