Å i 1 i i PIRAT RAR STENAR . SRISELANP 3 —L—k tvrfan?, beftacnde i andligt högmod, fördömeljelust, fe paratiem m. fl. allmänna omdömen, Sedan Prosten S. i inledningen sökt att redegöra för sina åsigter rörande bestämmandet af fyrkans begrepp, tamt att denna i dess ins re ideclare uppfattning sammanjölle med begreppet af Guds den uppenbarades rike på jorden, hwilket dot såsom ett andligt vife, ej kan uteslutande finnas inom wissa fynlis ga föreningar eller begränsas af wissa råmärken, samt att försöken, att i den yttre werlden firera ed) realisera den esynliga förfan hafwa ledt till separatiomeno och läjcrists senomener, öfwergick han fit hnäåwndämnet ALl: dre företeelser af separatism och läseri inom Epr: kan. Här wisade han hurun redan i MWMiontanifternas sekt, hwars läror klarast utwecklats af Tertullianus, flere drag upptäckas, dem han wille återfinna bod wår tido fe paratister; sammalunda hos Priscillianisterna. Waldenfor: na ansåg han sasom förelöpare till hwad han mille tes nämna wår tids milda och i mycket efterföljanswärda läseri, under det de Skottska oc Engelska Puritaners nas och Jndepedenternao härda secteriom uppenbarade en båfallande likhet med mwåra strängare fanatiska feparatis fer. Stutligen wisade han mwårt sektwäfsendes nära fam: manhang med 18:de seklets pietiom. — — Widare, 2:dra dagen, Proesten Bergwalls framställning om D:r Fjellstedts uppträde sasom s. k. inre migionens fader bär på Gotland; Dir Fjellstedt sasem sändare af en wagnmakare från Stoctbolm och några Smålänningar till att predika ); om skilnaden i SofterlandsStiftelfens? sändningar i samma wärf af bildade? ätmmstone, om de förfärliga fplitt: vingar i familjer, ovedor nom fyrfan detta åftadkommit, jemte frågan om tylikt kunde kallas att werka för christendomen. Kyrkoherden Kinmark instämde med Pros sten Bergwall och hade dessutom sin särstilda framftäls ning i ungefärlig riktning, badas bilagda med sagolika berättelser om Läferiets företag och dessa företags wet: ningar. Dessutom förekem en längre diskussion om baptiomen på Getland, i hwilken fråga Prosten A. Lyth och v. Pas stor ML Lyth framställde asig:er i riktning mot twångås dop af baptisters barn eller medelst biträde ar Stronebes tjening och medtagna wittnen; men Prosten Krusell ans sag deremot sadant ej wara få mycket att tala om, före litande han sig på att dylikt nog kunde lämpas till att försiggå, hoppanded han att tiden skulle efter hand, jemte Zmild behandling återföra de förwillade. — Ur denna diskussion framtedde fig Äter en nagot lifligare strid, nu mellan Presten Bergwall och Adj. Norrby. rörande fig omkring ftat och fyrfadg inbördes förhallanden, derwid åter Adj. Norrby, likjom i ett längre föredrag förut, — der han sökte möta, mildra oc) kemedla Presten B:s frame stälning af rafta? (fom Prosten B. kallade den) mot läseriet, samt tolkade läseriet, med alla fina underligheter och det förhatliga deri, såsom en wäckelje met föunrans de och en warning till presterna — med dialektisk får dighet och patagligen riktig konsequens mille föra förs hallandet mellan stat och Eyrfa till ajgörande, i det pan mille ha Fyrfa till en stridande med andliga och sanningens wapen då deremot ftat är werldslig makt naturligtwis. Derjomte kom äfwen fråm wid detta mös te ett slage erkännande af enhwars lätt till fammwetse frihet — ty att tala om religionojfrihet är wäl ändå nus mera snart sagdt öfwerflöd, då den I det yttre, hwad en hwar wet, härdat jig genom tusentals personers afföndring ens dast till Bapittista sekten, oaktadt siänderna, af hwad skäl år swårt alt säga, ej genomförde den noss aflidne Sonins geno förslag till religonoftihet, men staten ej anjer ffä ligt att tillämpa strafflagarne, penningeböter, förwiening ur riket m. m. Mötets förhandlingar leddes af Biskop Anjou. Att sluta af den korta tid, efter hwilken D:r Anjon såjom Bistop härstädes företog sammankallandet till ett Preftz mete, fon wäl antagas att dylika snart efter hwarandra ytterligare kunna förekomma; hwaraf blir tilljällen för personer utom preftesftåndet att på allt närmare och när mare hall skada förhållanden sadana fom de här ofwan berörda, under ett med hcarje preftnöte hos de före handlande naturligtvis stigande intresse för allt mera omfattande af, och allt fleres deltagande i, diskus sionen. Viskop Anjeus framställuing rörande tyrkan blef af den beskaffenhet att den mille sammanföra de olika är sigterna ech höllo i en förmildrande ton. Werkningarne af Biskop A.s jörmannastap i enstilt och allmän wäg är naturligtwio en sak fom nu i början ej fan sägas nagot om; den tillstundande riteragen torde blifwa det fält på bewilket Biskop 5 werksamhet skall komma ratt närmare angifwas. Till den Berättelse, aigijwen till Prestmötet år 1859, om hwad i religiöst oh kyrkligt hänfecude inom Wily Seifto fig tilldragit fedan föta pratmötet är 1832, sammansatt och uppläst ar Cenfijt.sNot. Gustafson, Yware af wi hafwa början för of i Sotl. Läns nya Tidn:s sednaste N:r intagen, skola wi, när wi fätt fullständig del af den, i wissa delar möjligtwis aterkomma. ) Åi waga få till wida bär göra det keriktigande att såwäl ivannmakaren sem årmiastone en Smålänarng lära predifat bär några år före än Dit F. uppträdde såsom predikant och bibeltolfare, utan att wo kunna answara för att han ice det oaltadt sändt dessa twänne i förwäg, hwilket möjligtvis Prosten B. wille närmare angtfwa.