Bonden Paavo. Högt bland Saarijärwis moar bodde Bonden Paaro på ett frostigt hemman Skötande dess jord med trägna armar; Men af Herren wäntade han wäxten. Och han bodde der med barn och maka, At i swett sitt knappa bröd med dessa, Gräfde diken, plöjde opp och sådde. Wåren kom, och drifwan smalt af tegen Och med den flöt hälften bort af brodden; Sommarn kom, och fram bröt hagelskuren, Och af den slogs hälften ned af aren; Hösten fom, och földen tog bwad öfrigt. Paaros mala slet sitt hår och sade: Paavo, Paavo, olyckosfödde gubbe! Tagom stafwen; Gud har of förskjutit; Swårt är tigga, men att swälta wärre. Paavo tog fin hustrus hand och fade: Herren pröfwer blott, han ej förikjuter. Blanda du till hälften bark i brödet, Jag skall gräfwa dubbelt flera diken, Men af Herren will jag wänta wärten. Hustrun lade hälften bark i brödet, Gubben gräfde dubbelt flera diken, Sålde fåren, köpte råg och sådde. Wåren kom, och drifwan smalt af tegen, Men med den flöt intet bort af brodden; Sommarn fom, och fram bröt hagelskuren, Men af den slogs hälften ned af aren; Hösten fom, och kölden tog hwad öfrigt. Paavos maka slog sitt bröst och fade: Paaro. Paaro, olyckofödde gubbe! Våt of dö, ty Gud har oss förskjurit; Swår är döden, men att lefwa wärre. Paaro tog sin hustrus hand och sade: Herren pröfwar blott, han ej förskjuter. Blanda du till dubbelt bark i brödet, Jag will gräfwa dubbelt större diken, Men af Herren will jag wänta wärten. Hustrun lade dubbelt bark i brödet, Gubben gräfde dubbelt större diken, Sålde forna, köpte råg och fådde. Wåren fom, och drifwan smalt af tegen, Men med den flöt intet bort af brodden; Semmarn kom, ech fram bröt hagelskuren, Men af den slogs intet ned af axen; Hösten kom, och kölden, långt från åkern, Lät den siå i guld och wänta skördarn.