kurirs ankomst höllo franska och österrikiska ombuden i dag twå timmars konferens. — Turin den 13 Angusii. England, Frankrike, Preussen och Ryssland skicka kommissarier till Florenz, att öfwerwara nationalförsamlingens förhandlingar. Krigstheatern. (slut. fr. N:o 30) Den 8 Jnni intågade Kejsar Napoleon och Konung Victor Emanucl i Milano, en följd af den wunna bas taljen wid Magenta och, Osterrikiska armen fortsatte ouppe hörligt sitt återtåg till Mantua bakom Minciofloden, dit snart äfwen de allierade anlände och hwarest den 24 Jus ni levererades det oerhördt blodiga. Slaget wid Solferino. Enligt den generalordre, fom Kejsaren utfärdade den 23 Juni på afton, skulle Konungens af Sardinien ars me2 framrycka mot Pozzolengo, marskalk Baraguay PHils liers mot Solserino, hertigens af Magenta mot Cavrias na, general Niels mot Guidizzolo och marskalk Canroz berts mot Medole; Kejsargardet skulle taga riktningen mot Castiglione och de båda dirisionerna liniekavalleri framtåga på slåtten mellan Solserino och Medole. Nös relserna skulle börja fl. 2 på morgonen för att undgå den starka hettan på dagen. Den 24 Juni kl. 5 på morgonen förnam Kejsaren medan han war i Montechia ro kanondunder på slätten och skyndade till Castiglione, der Kejsargardet skulle fama la fig. Under natten hade Osterrikiska armeen, fom beflus tit fig till offenfiven, öfwergått Mincio wid Goito, Bas leggio, Monzambano och Peschiera, och ånyo besatt de positioner fom hon fort förut lemnat. Detta war refuls tatet af en blan, med hwars werkställande Osterrikarne warit sysselsatte altsedan Magentarflaget, i det de efters hand drogo fig ifrån Piacenza, Pizzighettone, Cremona, Ancona, Bologna och Ferrara, i det de utrymde alla fina positioner för att hopa fina krafter wid Mincio. Båda armceerna, den ena i marche mot den andra, möttes sålunda oförmodadt. Knappt hade marskalkarne Baragunay dHilliers och Mac Mahon paferat Caftiglior ne förrän de funno emot sig ansenliga stridokrafter fom gjorde dem terrainen stridig. J samma ögonblick stötte General Niel mot Österrikarne wid Medole. Konungens of Sardinien armåe, på wäg mot Pozzolengo, anträffa: de likaledes Ofterrifarne framför Rivaltella och ide mins dre fann marskalk Canrobert byn Castelgoffredo besatt af fientdtligt kavalleri. Sedan Kejsaren, i afsigt att bringa de allierades samtliga avmeecorpfer, fom woro under marchen på stort afstånd från hwarandra, åter i förbindelse få att de ömsesidigt kunde winna nnderssöd, begifwit sig till hertigen af Magenta, fom befann fig till höger på fläts ten stälde han gardets kavalleri såsom reserv under hertis gens ordre, för att på slätten operera på andra corpsens högra flygel. Samtidigt skickade Konungen af Sardinis en befallning till marskalk Canrobert, att få mycket fom möjligt understödja general Niel, hwarwid han anbefallde honom att wara på sin wakt mot en Osterrikisk corps, som enligt ingången underrättelse skulle från Mantua gå mot Azola. Sedan defa anordningar träffats, begaf fig Kejsaren på höjderna i slagtliniens centrum, der marskalk Baraguay dHilliers, fom war för långt aflägsen från Sardinska armeen för att funna förena fig med den, hade att på den aldra swåraste terrain bestå kampen mot trupper, som fortfarande aflöste hwarandra. Det oaktadt hade marskalken funnit ända till foten af den branta kulle, på hwars spets byn Solferino ligger och fom förswarades af ansenliga stridskrafter fom barrikaderat fig i ett gama malt flott och på en kyrkogård, hwilka båda äro omgifna af tjecka med skottgluggar försedda murar. Marskalken hade redan förlorat mycket folk och mera än en gång satt sitt lif på spel, i det han personligen förde till anfall dis vifionerna Bazaine och Ladmirault. Utmattade af hettan och ansträngningarne och utsatte för en liflig gewärseld, framträngde dessa trupper med stor swårighet. J detta ögonblick gaf Kejsaren ordre Åt divisionen Forey att framz rycka mot byn Solferino med en brigad från slätten och den andra utefter höjden samt lår understödja den med divisionen Camows gardesvoltigörer. Med dessa trupper skickade han gardesarlilleriet, hwilket under ledning af ges neralerna de Sevelinges och Leboeuf tog en obetäckt pofis tion. Denna manöver afgjorde framgången i centern. Medan divisionen Forey intog kyrkogården och genecas ral Bazaine kastade fina trupper in i byn, klättrade gars dets voltigörer och chassörer till foten af tornet fom bes herrskar slottet och bemägtigade sig detsamma. Kullarnes toppar, nära Solferino, togos den ena efter den andra och kl. 14 utrymde Österrikarne positionen under elden från Fransmännens på bergekammarneluppställda artilleri samt qwarlemnade 1500 fångar 14 kanoner och 2 fanor. Kejjargardets andel i denna ärorika trose utgjorde 13 kanoner och 1 fana. Under det marskalk Baragnay dHilliers corps bestod striden wid Solferino, hade hertigens af Magenta corps