tryck och hedrar både kompositören och de exeqverande, så mycket mera som tiden för förberedelserna varit mycket knapp och så väl det akustiska måste lida genom dekoreringen som stämningen genom böjningen af lufttemperaturen i kyrkan var svårigheter underkastad. Derefter föredrogs af m:ll Andre med mycken känsla och på ett rörande sätt det vackra, i Mozarts stil hållna recitativet: Ia ban var mild och varm som dagens skena jemte arian Dock han är från oss tagena, hvarpå följde hymnen, den 8-stämmiga kraftfulla dubbelchören: Store Gud, som ensam rättvist dömera. Ilärpå sjöngs 8 versen af ps. n:o 470: Kom Jesu Du min Frälsermane. — Klockan hade nu hunnit 12 då biskopen Annerstedt besteg predikstolen och höll likpredikan med ingångsspråket hemtadt frän Es. 20: 6—8: Hvad skall jag predika? Allt kött är hö och all dess godhet är såsom ett blomster i marken ... Hoet torkas bort, blomstret förvissnar; men vår Guds ord blisver evinnerliga. a predikotexten var den förut uppgisna ur 1 Cor. 15:54 o. 57. Talaren slöt med betraktelser öfver andan af Konung Oscars regering och en skildring af den aflidne Konungens sinnelag. Derefter uppläste biskopen den för tillfället bestämda delen utaf de af professoren Carlson författade personalierna, innefattande en biografisk och historisk återblick på Konung Oscars lefnad och regering. Bland annat anfördes ur Konungens testamente, upprättadt 1847, de rörande ord hvarmed Konungen tacksamt gör rättvisa åt sin höga gemåls ovanliga dygder, förstånd och uppoffrande kärlek, tackar sina barn för deras lydnad och ömhet, sina embetsmän för deras trohet och sina begge folk för deras tillgifvenhet. Derefter lästes förbönerna för konungahus och folk och föredraget på predikstolen slöts kl. 2, 42 min. Nu uppstämdes från orgelläktarn en skön och melodisk qvintett: oSnart i minnets tempelgårdaråa, utförd af m:llna Andråe och Lublin, hrr Strandberg, Sandström och Wallin; samt den storartade och högtidliga slutchören med sin konstrika inledning, börjande med orden: 5Fullbordadt offret är, fulländad banan.4 Härpå följde afsjungandet af I1 och 12 vv. af ps. 492: Omhägaa med nattliga friden.4 — Sedan kistan blifvit nedflyttad i grafven, skedde jordfästningen genom erkebiskopen kl. 3, 5 min., under salut. — Efter det II. M. Konungen samt DD. KK. HH. Hertigarne af Östergöthland och Dalarne från grafven återkommit till sina platser i kyrkan, framträdde erkebiskopen, omgifven af biskoparne Annerstedt och Anjou samt öfverbofpredikanten Nordenson och pastor primarius Fallenius framför katafalken, hvarefter erkebiskopen läste den vanliga begrafningsbönen och välsignelsen. Akten slöts med afsjungandet af 3:e versen af ps. n:o 496: Jesu mig din ankomst glädere, derpå processionen i stadgad ordning lemnade kyrkan under det en sorgmarsch utfördes från orgelläktaren. Vädret var så gynnsamt som man kunde önska. Solen hade gömt sig i moln och värmen var icke besvärande, Sednare på aftonen, sedan ceremonien längesedan var förbi, föllo några regndroppar. — ——